Innan jag blev sjuk med magen,

så hatade jag att gå till läkaren.

Jag kände mig dum.

Kände mig ynklig och som

om jag klagade.

Jag drog mig alltid in i det sist...

Nu har detta förvärrats!!!

Herregud.

Nu när jag varit så möt hos

läkaren hit och dit,

med ditten och datten....

AHHHHH!

Blir galen...

Känslan jag har inför att ringa

min husläkare nu är katastrof.

Vill Inte.

Vågar Inte.

Jag är en mes!

Men jag vet att jag måste ringa.

Sjuka är bara att det är så jävla

mycket OLIKA saker jag vill

tala med henne om...

Suck!!

Fan ge mig styrka någon..

Har helgen på mig att samla upp det.

STÅ FÖR DET DU SÄGER & GÖR!

Jag har alltid varit omringad av hästar.

Vänner har alltid haft häst.

Jag har ofta varit med,

men iprincip aldrig ridit.

Inte ofta iaf.

Visst har man lärt sig en hel del

genom åren bara genom att

vara med och titta.

Men de gånger jag ridit har

jag fått att serverat på silverfat.

En klar häst att hoppa upp på lixom!

MEN igår gjorde jag allt ensam.

26 år gammal och första gången

jag fixade allt ensam inför en rid tur.

Ut ur hagen, ryckta, sadla & tränsa.

Och så allt efter rundan helt ensam.

HAHA!

Fan jag är mäkta stolt över mig själv!

Helt ärligt.

Det är jävla strångt gjort,

Om Ni Frågar Mig Iaf!   

Jag ser mig själv som nybörjare

inom ridningen.

För det är vad jag är.

Men det här ska nog gå bra!

Det enda jag är ute efter är

sköna & långa skogsrundor

på hästryggen.

Inget annat...

  Racke - Svetto.

HAHA!

Inte bara han som vart svettig igår ska jag säga.

FAN det här med ridningen är skit bra träning.

KANON!

Red i paddock igår.

Jag har ju som sagt mycket att lära.

Och det första är så klart

rida lätt, haha!

Jajamen, jag har mycket att lära.

Jag Vet.

Men en sak i taget så ska det nog gå bra!

Jag har ju pratat om och börja rida tidigare.

Men då rann det ut i sanden.

Men nu är det en verklighet.

Och när jag talade om de förra gången,

sa en vän till mig att jag INTE skulle börja.

Hon sa att jag skulle fastna i det,

och helt glömma hundarna.

ALDRIG.

Det kommer ALDRIG hända!

Hundarna är mitt allt.

Min passion.

Mitt stora intresse!

Då ridningen för mig bara kommer resultera i

rundor i skogen och dylikt..

Kan jag rida när jag vill.

Hur mycket jag vill och hinner.

Jag kommer aldrig trävla eller dylikt.

Det är jag INTE ute efter.

Bara sällskaps ridning!

Så mina hundar kommer aldrig

bli lidande för att jag börjat rida lite.

Hundarna går först,

Så Är Det!

Bara för att jag inte gör det.

Betyder inte de att jag inte

tänker på det...

Allt jag vill göra.

Allt jag borde göra.

Suck.

Det är jobbigt.

Det plågar mig.

Varje kväll, varje dag.

Men de har blitt bättre..

Jag har inte gjort nåt av

det jag tänkt jag hade behövt

göra nu i helgen.

Jag har bara softat och haft en

underbar helg!!

Varje gång tankarna kommit

har jag bearbetat bort dem;

"det kommer fler tillfällen"

"det är ingen brådska"

"det kan vänta några dagar till"

Jag kämpar på med min bearbetning,

en dag i taget.

En sak i taget.

Jag har ingen brådska!

Jag ska inte någonstans!

Sakerna dem väntar på mig,

de ska inte heller någonstans.

Så varför måste jag känna denna

inre stress för allt?!

Bläää!

I will keep on rocking.

Trots att jag är 26 år,

skulle jag hur lätt som

helst kunna sätta mig

och kolla på barnfilm.

Astrid Lindgrens barnfilmer

är det bästa!

Det finns inget som slår dessa.

Dagens barnfilmer kan slänga

sig i väggen tio gånger om.

Det är fan fakta!

Emil i Lönneberga.

Vilken klassiker!

Denna härliga och galna

unge gör ju att man skrattar

sig dubbelvikt i soffan.

Och enda sedan jag första gången

beskåddade detta mästerverk har

det funnit en lite dröm inom mig.

I filmen där han FÅR Lukas,

Lukas som en är stor vacker arbetshäst.

Och i filmen finns de en scen där han

rider genom skogen i full galopp.

Det är så vackert!

Det ser så härligt ut!

Sen detta ögonblick när jag

fick se detta har jag alltid

dröm om en Egen häst.

Jag kan egentligen inte rida.

Jag kan inget om hästar.

Jag har STOR respekt för dem.

Men drömmen har alltid funnits där.

Även om den har varit liten,

så har den varit där...

Intresset har väl aldrig varit

Så Pass Stort,

för att jag skulle kunna köpa en.

Tiden finns inte för en Egen.

Och inte heller Pengarna.

För hur det än är så är ju hundarna

mitt intresse.

Dem jag lever och brinner för!

Men nu har jag fått ett erbjudande.

En vän har Många hästar.

Jag kommer få rida en.

När jag Kan och när jag Vill!

Jag behöver aldrig känna nåt tvång.

Utan ta det som det kommer..

Det känns bra!

Det känns kul!

Detta är mitt sätt att göra en dröm sann!

En dröm sen barnsben..

Det känns för jävla bra!

För jävla roligt!

  Racks is his name :)

Jag vet jag kommer gnälla,

klaga, pusta och frusta...

Jag kommer frysa och

förbanna mig över vindarna.

Men inte nu.

Just nu har jag en härlig

förkärlek till hösten.

Just nu!

Löven har precis börjat byta färg,

de färglägger gräsmattorna så vackert.

Det är friskt och härligt ute.

Kyligt men inte kallt.

En doft av hösten känns!

UNDERBART!

Just nu som sagt gillar jag årstiden.

Det är vackert och härligt!

Det är fortfarande ljust ett par timmar

när man kommer hem.

Det är sensommar/höst!

Och just nu gillar jag det   

Men tyvärr kommer det

bli kallare & mörkare.

Och med detta kommer

mitt gnäll komma, haha!!

Så pass känner jag mig själv.

Jobbigt men sant.

Hehe!

Men men de e bara att

gilla läget!

Kämpa på emot kylan & vintern.

Göra det bästa av dagarna.

Riktiga kläder är ju A och O.

Och innan vintern är här på

RIKTIGT ska nya kläder inhandlats.

BRA, RIKTIGA vinterkläder.

Som håller en varm under alla

kommande härliga hund-tränings-pass   

Trevlig Fredag!

Denna morgon blir det labbet.

Tyvärr.

Då jag alltid kört dit på eftermiddagarna

när jag jobbade halvtid.

Vilket verkligen var BRA!

Det var inte en människa där.

Som högst hade jag två personer

före mig..

På morgnarna brukar det vara TJUGO

personer före.

SUCK!

Men när jag tänker efter så har jag nog

oftast varit där på Måndags morgonar innan?!

Idag är de ju som bekant Torsdag,

vi får hoppas på mindre pensionärer idag :)

Det är idag veckan nr 5 som jag är och

lämnar blod.

En vecka till sen ska vi gå över till

varannan vecka.

Och än så länge har ju provsvaret varit bra.

Men jag börjar nu undra hur länge jag

ska äta dessa tabletter.

Då biverkningarna skrämmer mig.

De kan ju helt orimligt vara bra att äta

dessa för länge?!

Men vad vet jag,

bara mina funderingar....

En dag i taget så klart.

Men jag kan ändå inte låta

bli att tänka på framtiden.

Hur kommer de bli?!

Äta medicin hela tiden?!

Vad händer när jag slutar!?

SÅ många frågor men utan svar.

Dagen igår var som sagt väntad.

Jag hade väntat på den dagen

såååå länge.

En dag där jag önskade svar.

En dag att hoppas på.

Jag fick inte svaren jag ville ha,

fick inte heller de svaren jag

inte ville ha.

Fick varken bra lr dåligt.

Ja eller nej.

Väntan den fortsätter.

Men nu finns det ingen dag

jag väntar på...

Nu väntar jag bara.