Själv klart finns de en liiiiten dröm om en

fet, snygg och snabb bil ;)

MEN nej detta är något som jag väljer bort,

och kommer Alltid göra.

Känner mig själv så jävla väl att de hade

antagligen blitt min död.

Jag kör nämligen som en galning,

NEJ inte alltid, men när jag sätter mig

i en bil med Mycket hästar i :)

En bil där de händer något då gaspedalen nuddas,

shit vad roligt det är.

Och satan så farligt!

Drömmen om en snabb bil finns,

och alltid funnits.

Men som sagt kommer de aldrig bli sant.

Jag ser nämligen bilen mer som ett Praktiskt färdmedel.

En bra & säker bil är viktigare än hästkrafterna,

och det är så klart för mina dogs!

Dem går före allt, och ska alltid sitta säkert.

Och med dem i bilen kör jag lugnt och fint,

gör jag ALLTID.

Haha, eller iaf med min bil.

Men en sväng med mamma och pappas Audi,

ojoj det är skoj!

Och snabbt går det, haha!

Älskar att köra den.

Kör givetvis aldrig vårdslöst.

Utan lite snabbare än vanligt,

på vägar där det går ;)

Aldrig att jag skulle brassa på i byn,

eller sånt dylikt.

Utan typ på e22,

eller som innan idag påväg hem från Ryd.

Så typ på såna ställen,

där är de lätt att brassa på lite extra :)

Jag vet det är olagligt och jävligt dumt.

Så Klart!

Men ibland är de svårt att låta bli,

som tur är, är det inte ofta jag kör mammas & pappas bil.

"När förändringens vindar blåser bygger en del vindskydd,

Jag bygger en väderkvarn"

Jag är så sjukt sprallig och glad!

Vet jag kanske inte borde,

då allt ligger så långt fram i tiden..

(är jag rädd för)

Men jag måste få ur mig min glädje :)

Då jag funnit mig ett nytt hem!

Har hittat ett hus att hyra när

väl denna resan är över..

Det känns så sjukt kul & bra.

Och trots jag är glad och lättad,

vågar & kan jag inte ta ut min glädje fullt.

Då jag fortfarnade sitter här i

sex rum och kök till huset är sålt.

Och detta är jag rädd för som sagt,

kommer ta tid..

Två husvisningar är gjorda,

men än vet man ju inget lixom.

Bara att fortsätta hoppas!

Hoppas men inte känna någon förväntan.

Men FAN SÅ GLAD jag är att jag iaf,

har ett boende när detta är över.

Weeeiiiii!

Helt plötsligt ser jag Fram Emot framtiden,

och vad den kommer erbjuda :)

DET GÅR BRA NU!

Iaf för denna biten av livet,

den dåliga hälsan finns kvar..

Men kanske när allt annat är

bra magen med blir att!?

Ingen önskar detta mera än JAG.

Vi har bara ett par ögon.

Ett par.

Aldrig finns de en andra chans

till att få nya.

Därför la jag ett par tusen

av mina skattepengar på ett

par glojärn.

INTE alls kul, men nödvändigt!

Då jag bär linser dygnet runt,

alltid och mest hela tiden.

Och gjort i många många år,

kände jag nu är det dags att

ögonen ska få vila.

Dagar jag är hemma,

bara slappar och gör nada.

Ja vad gör de då om jag har glasögon

eller inte lixom?!

Fick glasögon i klass nio.

ALDRIG trivts, usch!

Hade glasögon på sin höjd

max ETT år.

Sen blidde det linser och alltid varit.

Men kanske börjar jag bli vuxen, haha!

Men jag resonerade iaf med mig själv,

så de fick bli ett par glojärn.

Tråkigt eller inte, men som sagt...

Ögonen är viktiga!

Och vi har bara Ett Par.

Hade jag blitt tvungen att välja

bort ett sinne i från livet,

ja då skulle iaf synen vara det SISTA.

Hellre döv, stum, ja vad som helst.

Men bara jag kunnat SE!

Allt vackert, allt fult, allt härligt,

allt förfärligt...

Men bara jag kunnat se ;)

Idag har jag min själ användt köket.

Kryss I Taket.

Haha, händer INTE ofta nu förtiden!

Men jag bjöd ner mor och far på middag.

Och jag testade en NY rätt,

sjukt gott!!

Fan jag kan ju laga mat!

HAHA, bara jag vill :)

Två nya saker på en dag,

det är fan inte illa!

(Behöver då inte gå in på,

vad jag köpte och inte köpte

på stan idag, hihi!)

I tonåren lyssnade jag väldigt

mycket på Lasse Stefanz.

Helt tokig i dem!

(skadad hemifrån)

När jag sen blev över 18 blev

det givetvis ett par besök på

Granad i Lönsboda när de spelade där.

Sjukt kul!

Men åren gick och jag lyssnade mindre

och mindre på dem.

Blev bara de gånger man åkte bil med

Mamma, haha!

Tanterna på jobbet tjatade alltid om

att jag skulle hänga med igen till Granada.

Men jag tyckte JAG blitt för gammal,

HAHA pinsamt sagt.

Nu när man tänker efter...

MEN jag hade noll intresse och ville inte alls.

Men nu, herregud!

Nästan så man längtar till Granada,

tills Lasse Stefanz ska dit.

För då måste jag fan dit igen,

så känner jag iaf nu...

Och detta skyller jag DEM som skötte

musiken på Midsommar på.

Blev mycket Lasse Stefanz då,

och nu lyssnar jag till och med här

hemma igen...

HAHA, komiskt lr sorgligt?! ;)

Fan deras goa gammla låtar är kalas ju,

och mitt sug efter att gå en buggkurs

eller dylikt bara växer och växer..

Alltid velat lära mig bugga och sånt där,

men min folkskygghet och innan övervikt,

stoppade mig då.

NU finns bara ett hinder kvar!...

Tiden får utvisa hur detta utvisar sig :)

Näst intill stolt över mig själv att jag

klarar lyssna på Lasse Stefanz,

då måååånga av deras låtar handlar

om kärlek & lycka.

Och kärleks låtar var för ett tag sen

ett probelm för mig...

Men men, nu går de helt plötsligt

Hur Bra Som Helst!

YEAH, ett steg i rätt riktning,

Anser jag! ;)

Bära eller brista.

Köpa, sälja eller bo kvar.

Jag vill hoppas hoppas hoppas,

men har Inga förhoppningar alls.

Min inställning har hela tiden varit

att Detta kommer ta lång tid att sälja,

så känner jag än!

Men det som förändrats är att jag nu Vill

att det ska gå fort, jag vill bort.

Huset som jag en gång älskat och

alltid trivts i, det håller numera på

att kväva mig.

Det är aldrig kul att komma hem längre.

Inget är kul att göra här.

När jag inte ens kan slappna av i mitt

egna ljuvligt vackra tvrum i världens

skönaste soffa, NEJ då vet jag att

nåt är jävligt fel....

Nu vill jag börja om, om från början.

Med mitt egna, börja leva mitt nya liv.

Ett liv jag aldrig förr haft i mitt vuxna liv,

ett liv för och med mig själv endast.

Och det är med både glädje & smärta

jag ser fram emot det.

Försöker att inte tänka på framtiden,

å det oftast rör ihop sig totalt i min skalle.

Men ibland är de svårt att låta bli...

Men en dag i taget,

one step at the time!

Idag är det dags för husvisning nr 1.

Och fan så dåligt jag mår...

Känns sjukt.

Så overkligt.

Så vemodigt.

Så fruktansvärt.

Och samtidigt som jag vill hoppas

på en snabb och smärtfri försäljning,

har jag INGA som helst förhoppningar!

Tiden får utvisa hur detta yttrar sig.

Ingen annan vet...

En dag i taget!

"rummen kryper och jag trängs med väggarna"