"...för utan att ge upp hade jag aldrig tatt emot"

"Du måste göra saker för Din skull!"

"Vad vinner du på det i längden?"

"Sluta Lägg energi på det!"

"Börja inte ens tänka Så.

Sluta analysera!"

Lust.

Ork.

Energi.

Glädje.

Lycka.

Besvikelsen över vädret kom direkt

när jag öppnade ögonen imorse och jag

såg de gråa, tråkiga molnen.

Regnet som kommer och går.

Sol ibland, andra sekunden regn.

Det blåder iiisssssskallt ute!

Temperaturen visar 8 grader.

ÅTTA! Katastrof!

Hade en hel del tankar/planer på

saker att göra idag.

Men nej!

Jag vill inte.

Jag känner inte för det.

Jag orkar inte.

Har hoppat i mysbrallorna och

tatt på mig stora myströjan.

Ska slänga i soffan ett par,

tre, fyra timmar?!

Börja glo på min nya dvd box

som kom häromdagen.

Hoppas ett par timmar av BRA film

hjälper mig upp på benen.

Så att något vettigt blir gjort idag iaf ;)

Kan helt ärligt säga att om jag haft ved inne,

hade jag fan tänt mig en brasa, haha!

Så pass frösen är jag!

Men jag nöjer mig med filten idag :)

Mamma har opererats för det.

Och efter sommaren är det min tur.

Varför ska man är ärva de dåliga?

Orättvist om ni frågar mig..

Från att känna sig ung och dum,

till att bli gammal  och gnällig.

Suck.

Hur som blir de operation efter sommaren.

Åderbråck.

Förstår ni nu min totala åldershöjning!?

Känns fruktansvärt.

Näst intill pinsamt på nåt vis.

Men varför?!

Inget jag kan göra något åt,

det är inte mitt fel att jag fått det..

Usch.

Men jag blev totalt lättad & glad

då jag fick tid efter sommaren.

För att gå med stödstrumpa/ben

i sommar, NEJ TACK.

Men egentligen hade de nog inte

gjort mig något!?

Då jag hur som alltid bär leggings,

vid kjol/klännings bärning.

Men och andra sidan är en stödstrumpa

fan så Möt varmare och Fulare.

Så jo, jag tackar min läkare för han

tänkte på mig där, faktiskt.

Efter sommaren it is!

Take it or leave it, lixom.

Livet är fullt av överraskningar...

men förhoppningsvis går det över"

"Du är så stark!"

"Jag är med dig hela tiden och puttar

dig upp för varje uppförsbacke som kommer"

"Det kommer vara såhär en lång tid framöver.

Det kommer komma många mera bakslag"

"Bara ring om du behöver hjälp!"

"Nu hatar du va?"

"Det är typiskt män.

De är uppfostrade på ett annat sätt än kvinnor.

Som barn sparkar de boll eller cyklar

när något bekymmrar dem.

Medans tjejerna pratar med varandra.

Det är Därför män alltid skaffar sig

någon ny Direkt efter en seperation"

"Se framåt! Inte bakåt.

Varför ska du göra det?"

"Bara gråt.

Det ingår i processen,

du måste släppa ut det"

"Ring dag som natt,

prata eller bara gråt"

"...jag dog lite grann men min själ börjar läka" 

My heart is freaking out..

I don't know the answer,
But I've always wondered why.

Even in the best of days,
Love will be hard and hearts will be faking.

i Stockholm i Lördags.

Jag, Emma och Julle.

Igår 23.30 var vi hemma igen.

En snabb visit.

En gratis resa.

Ett minne för livet.

Något så kort kan bli så magiskt.

Så bra. Sån glädje, sån lycka.

Jag var som ett barn på Stockholms gator.

Hade gärna hoppat hoppsa-steg, haha!

Men hejdade mig ;)

Resan för mig betyder så mycket.

Jag fick träffa min bästa vän.

Vännen som funnits där sen barns ben,

vännen som vet allt om mig.

Vännen som betyder allt.

Hon som stöttar mig,

hör mig gapa, skrika och gråta

men ändå alltid svarar när jag ringer.

Hon som gjort ett avtryck i mitt hjärta,

ett avtryck jag alltid kommer bära med mig.

"Det var DU som fick min fallskärm att vecklas ut" 

Ska verkligen försöka göra allt för att

åka upp till Stockholm i sommar.

Se mera, göra mera.

Skansen, Gröna Lund, ja allt sånt

där ljuvligt kul!

Stanna längre och bara njuta av.

Umgås mera med vännen min!

En liten dröm värd att försöka förverkliga!

Gårdagen på sjukan gick SÅ snabbt.

Så jävla gött.

Kan de vart för att jag fick lyx-rummet med tv?!

Inte för de vart något bra att se,

nu kommer jag inte ens ihåg vad jag såg...

MEN tiden gick iaf snabbare än sist.

Jag gav mig i och för sig på att lösa korsord igår med,

men hur kul är de!?

Egentligen?!

Eller är de bara för att jag inte kan,

kan fan inte ens barnkorsordet!

Pinsamt, men sant :)

Höjdpunkten var dock chockladen som mamma kom med,

ojoj vilken lycka!

Den var SÅ mycket godare än skorpan jag fick av sköterskan,

men tanken var god iaf :)

Dagen igår började klart med obehag med sjukhus vistelsen

och allt där till.

Men FAN så bra det blev tillslut!

Då kvällen spenderades i stan hos Herr & Fru Sandelin,

mycket prat och skratt.

En helt perfekt kväll med goda vänner,

fan vad det är nice asså :)

Mellan 13-17 för att få den nya medicinen.

Jag fick mitt egna rum, min egna säng och

och de där fula sjukhusbordet som tillhör.

Och jag fick min helt egna droppställning.

Och DÅ fick jag min värsta dejavu-upplevelse.

Det påminnde mig om när jag var inlagd

på sjukhuset i 2½ vecka för snart 1½ år sedan...

De där veckorna var de värsta i mitt liv.

Jag kan inte med sjukhus.

Jag blir helt panikslagen och vill bara ut.

Det påfrestade mig något så sjukt

mycket både psykiskt och fysiskt.

Jag fick tillbaka exakt samma obehag för

två veckor sedan när jag var på sjukhuset.

När jag gick där med min droppställning,

låg i sängen, lyssnade på deras radio-kudde.

Idag kommer känslan komma åter.

Jag kommer under ett par-tre timmar

får plågas med min droppställning,

min sjukhussäng & de där förbannat

fula sjukhusbordet som tillhör.

Att vara (27) år och vara på sjukhus,

det klingar inte rätt.

Unga människor passar inte in!

Unga människor ska inte behöva vara där!

Unga människor ska inte vara sjuka!

Sjukhus är lixom till för de gammla

och sjuka.

I en drömvärld hade de varit så,

men inte i våran värld..

Tyvärr är det en sjuk värld vi lever,

unga människor ÄR sjuka.

Unga människor behöver sjukhuset.

Unga människor dör.

MEN det är ju inte så Det Ska Vara....

på film att efter en het sex scen

så ska det rökas..

Gärna i sängen direkt.

Usch.

Det är för det första så fruktansvärt

äckligt att röka inomhus!

Och i sängen, Nej Fy Fan!

Och sen är det alltid så på film,

som om den där ciggaretten

efter just sex,

skulle vara så Extra god?!

Varför framställs det så!?

Den där ciggaretten efter sex,

smakar ju precis som vilken

annan gång på dagen.. ;)

Vad man än har gjort.

Det är verkligen en skev bild

som rökning framställs i tv.

Och ännu skevare är att jag börjat

röka igen.

Efter 5 års uppehåll.

Så jävla DÅLIGT!

Va fan trodde jag?

Att ciggaretterna skulle hjälpa

mig genom min kris?

Vilken dum jävel försökte jag

lura egentligen!?

Jo Mig Själv.

Helt Sjukt.

Jag blir så arg och besviken

På Mig Själv.

Usch ja, jag har verkligen

blivit allvarligt allvarligt skadad...

glad att det inte är kortärms-säsong ännu.

Eller det är inte det för mig iaf,

då jag är frösen till tusen!

Men efter gårdagens provtagningar

ser jag just nu ut som en sprutnarkoman

på BÅDA armarna.

Svullen, blåmärken och Ont.

Vad är de för några som jobbar på

labbet, egentligen?! :)

Ska de verkligen bli så!?

Hur svårt är de egentligen att ta blod

ifrån någon annan?!

OCH nej jag har inte testat,

och jag kommer inte göra heller.

Men rent logiskt borde de vara "lätt"

för dem som jobbar på labbet...

Dem gör ju inget annat OM dagarna ;)

Eller bara strejkar mina ådror förtillfället,

de har helt enkelt fått för mycket nålar.

Och det håller jag med om!

Tänk om man kunde fått betalt 100kr

för varje gång man Lämnat blod,

istället för att betala?!

Vilken dröm, iaf för någon som mig, haha!

Men fan så ljuvligt det är med FRIKORT ;)

Det är det bästa med sjukvården i Sverige,

Frikort och högkostnadsskyddet på Apoteket.

Jag ser inte bara ut som en kriminell

med tanke på mina armar.

Igår kände jag mig som en.

Då jag var och sålde guld.

Var och sålde förlovningsringarna.

Varför spara dem?

Helt ärligt?

Förstår INTE dem som gör att.

Är de slut så är det,

det blir ett avslutat kapitel.

Varför spara något SÅDANT som

man delat med någon annan!?

Det borde bara göra ont!

...Om man någon gång skulle

hitta dem i en gammal låda lixom.

Nej usch vilken hemsk tanke.

Bättre att göra sig av med dem!

Dem blir ett minne blott.

Som om man aldrig haft dem..

Och fan, måtte jag INTE gå på DEN niten igen...

För mig är det så att man förlovar sig bara EN gång.

Man gifter sig bara EN gång.

Och man har bara ett förhållande med samma person, EN gång.

Funkar det inte första gången man är tillsammans,

vad får dig att & tro att de skulle funka en andra?

Nej aldrig livet.

Är det slut, Så Är Det!

Och nej detta säger jag inte för att jag

just nu är en bitter fitta, haha!

Utan så har jag Alltid resonerat!

Mitt motto i förhållandes-djunglen ;)

Berättar en sak.

Så klart tror du på det direkt?

Jag tror vi människor är så dumt skapade.

Vi tror på det vi hör.

Vi tror på det som sägs till oss.

Tills dess att motsattsen har bevisats.

Om den ens kan bevisas?

Hur vet man att man kan tro på någon?

Hur vet du att det är sanning?

Trots fyra ögon möts,

ord utbyts.

Allt blir glasklart.

Eller?!

Allt handlar om att lita på någon.

Att våga tro på det den säger.

Att vilja tro.

Att vilja lita.

Allt är så lätt att säga och prata om.

Allt är så lätt att tro på.

Allt är så lätt att lita på.

Till en viss gräns...

Eller är det bara jag som är så pass

sjukt skadad för tillfället?

Att trots motsattsen sägs till det jag

först fick höra sägs.

Så tror jag inte på det?

Jag vill, vill så innerligt.

Men kan inte.

Eller kan jag det?

Vill jag?

Allt handlar om att ärlighet,

om att lita på en annan människa.

Till grund och botten.

När sanningen sägs mellan fyra ögon,

hur kan jag då ändå misstro?

Vad är det för fel på mig och min sjuka hjärna?!

Ärligt!?

Jag blir så jävla trött på mig själv...

Rösten som tvekar.

Jag ber om att få höra.

Varför frågar man när man

egentligen inte vill veta svaret?!

Allt har varit "bra" de senaste dagarna.

Min tankar har vart klarare.

Det är som det är.

Acceptera.

Gå vidare.

Så gott det går.

En Dag I Taget..

Ett samtal som förändrade allt.

Allt blev svart som natten.

Jag föll ihop som ett korthus.

Ilska.

Förtvivlan.

Tårar.

Ångest.

Ett samtal ingen vill ha.

Ett samtal INGEN vill ringa.

Jag är glad jag fick det,

men ändå inte...

Men jag vet jag gjort samma sak!

Några timmar senare är

"allt som vanligt igen"

Ordningen är återställd!

Jag blev lättad.

Glad.

Och jag kunde andas igen.

Och jag är nu tillbaka där allt

var innan samtalet kom...

Inget förändrade det.

I am still a Bitter Bitch ;)

Som tar en dag i taget.

Försöker sakta men säkert

ta mig till ytan...

Gör så gott jag kan.

Ett steg i taget...

"Den största lyckan är att veta att en annan människa behöver en"