Min älskade Mamma är kommen.

Hon ska följa med på undersökningen,

jag känner jag behöver någon att hålla i handen.

Jag är så nervös nu att hjärtat galopperar,

hungern är ett faktum oxå.

Jobbigt.

Jag vill bara ha ett svar,

och få komma hem.

Och bli BRA!!!

Såhär började jag min morgon.

Hur var eran??

Vill bara förmiddagen ska gå,

att allt ska vara över.

Så jag kan åka hem!

Idag ska jag fan hem,

även om jag inte skrivs ut.

Ska jag tvinga mig till permission.

Finns ingen andledning för mig att vara

här längre än tills efter undersökningen.

På helgerna görs ju inget på sjukhus.

Jag har en släng av huvudvärk,

sängen är så obekväm.

Har väl sovit fel antagligen.

Och ingen mat lr dryck för jag inta,

suck!!

Börjar vänja mig vid detta nu,

även om jag inte vill.

Alla springer hit och dit i korridoren,

"vad vill du ha till frukost?"

Alla frågas utom mig,

fan vad det är synd om mig!!!

HAHA!

Denna varnings remsa sitter på mitt sjukhus bord.

Komiskt,

men sant!

Hur kan man glömma?

De skriver ju journaler och rappoterar?

Klart jag vill äta,

men jag sabbar ju inte en undersökning för detta.

Jag skulle aldrig "lura" till mig frukost lixom.

Men men,

det är väl för deras egna skull antar jag.

För jag kommer då ihåg att iaf,

jag fastar!

Fick FAKTISKT en smörgås till innan,

vid 8tiden precis.

Mycket God!!!

HAHA!

Nu fick jag precis mitt dropp inkopplat,

jobbigt värre.

Hålla reda på när man ska på dass,

och helst slippa strypa sig själv under natten.

Saknar trötthet idag,

varför?

Önskar jag var trött så dagen imon kom någon gång,

suck!

Alltid när man vill tiden ska gå snabbt,

blir det tvärt emot.

Typiskt.

Ska kolla på mitt sista avsnitt av House säsong 5 nu,

sen måste jag invänta att säsong 6 släpps på dvd.

Hoppas de blir inom en snar framtid.

Då jag har skapat mig ett House beroende,

He is the man!

Besvikelsen är ett faktum.

Jag väntade mig en vetebröd skiva TILL.

Som jag fick vid 3tiden,

det kallar jag iaf för fika.

Detta är ju en torr kvälls macka,

haha!

Men jag är glad för den,

den var god!

Men de hade helt klart varit godare med något sötare.

Könner mig just nu SJUKT sugen på ALLT.

Bara för att jag vet att snart är det fasta dax,

ingen mat, tror inte ens dryck?!

Usch och fy!

Alla sötsugs nerverna pumpar i mig.

JOBBIGT!

Börjar med att Tacka Tessan

för en härlig och trevlig prat stund.

Så jävla nice att få tankarna på annat!

Känns som om kvällen kommer gå lättare nu,

jag känner mig lite mera positiv nu!

Faktiskt.

Kvällen måltid.

Grådassig pytt i panna,

Utan ägg.

Dåligt men sant.

Smakade väl bra,

i brist på annat!

Glad jag fick Äta.

Inte fasta förrens 20.00

Kanske jag till och med hinner

med en bit fika, haha!

OM jag får

Lennart & Bodil.

Saknar dem så det gör ont.

Saknar så klart mina andra stora pojkar med.

Så jobbigt att vara utan dem.

Jag Lider!

Stefan min ringde nyss,

även han hade glädjande besked.

Jag blev så Glad & Lättad!

Känns faktiskt inte sååå jobbigt längre att tillbringa

kvällen här nu.

Jag måste lära mig leva med det,

för hem kommer jag inte.

Hur möt jag än vill eller gnäller,

jag är fast här...

Härligt med lite lycka här i min mörka hörna!

Två rör med blod har de just tagit av mig.

Ja som ni förstår är jag tillbaka i sjukhus-sängen.

Jag frågade vad jag skulle göra här idag;

"inte så mycket.

doktorn ska prata med dig

och ikväll ska du få ett lavemang,

lika så imorgon bitti"

Varför kan jag inte ta lavemanget hemma???

Jag är så satans arg & lessen.

Lipar mest hela tiden.

Kan inte sluta...

Ögonen dem svider.

Jag är en sån satans lipsill,

och det stör mig.

Hjälper inte att gråta,

känns knappt bättre.

Men ändå kan jag inte sluta!

FAN, är jag så psykiskt klen!?

Innan jag lämnade sjukhuset idag fick jag

ett litet litet positivt besked.

Det räcker att jag är där vid 2tiden imorgon.

weeeeeeeeeeeiiiiiiiiii,

eller inte!?

Ser inget som positivt nu.

Allt känns skit.

Och jag har landat på botten.

Det jag lider av är antagligen

en kronisktarminflamation.

Då avförings proverna inte visade

några infektioner.

Allt är så rörigt och förvirrande.

Ska jag 26 år gammal behöva leva med

en kronisktarmsjukdom.

Världen är så orättvis!

Och givetvis är det INTE mer synd om mig.

Än någon annan!!

De finns dem som har att så sjukt mycket

värre..

Så själv klart ska jag inte klaga.

Men kan inte låta bli att fundera.

Det känns jobbigt.

Lära mig leva på ett annat vis med

tarmar som krånglar.

Vad äta och inte äta?!

Visar detta en tarmsjukdom,

ska jag be om att få gå till en dietist.

Jag vill ha råd, tips och hjälp!!!

Med maten och allt..

Det har man fan rätt till väl??

Men jag vet ju inget säkert än,

men läkaren verkade säker idag.

Men klart beror de på vad undersökningen

visar på Fredag.

Jag är redan nervös & skräckslagen!

Som sagt,

jag har landat på botten.

Där är de svart!

Inget är roligt.

Jag har inte ork lr energi till ett skit,

allt känns så trist!

Det känns inte alls rätt.

Det är inte såhär jag ska känna.

Jag som blivit en sån Glad

tösabit och allt.

Nyss lekte livet,

och jag älskade det mer Än nån gång innan.

Men var är den glädjen nu?

Usch ja, fan vad jag är bitter!

Verkligen en bitter fitta...

Gnällröv och ja allt,

surkärring.

BLÄÄÄÄÄÄ!

Samvetet det skriker,

dåligt!!!

Önskar de kunde försvinna,

men nej...

De sitter där och gnager,

mer och mer.

Hur mycket Stefan än säger till mig,

att bli frisk och strunta i resten.

Så går det inte in.

Jag får inte in orden i hjärnan.

Tyvärr.

Utan min älskade Stefan hade

jag aldrig klarat detta.

Han är mitt allt!

han fixar, donar och får ihop att.

BÄST är han,

och min stjärna i natten.

Älskar dig du underbara Sambo   

Jag vill inte vara här mera.

Men imorgon kommer jag få

tillbringa HELA DAGEN här inne.

Fram tills Fredag förmiddag då

det är undersökningsdax.

Alltså jag måste sova här oxå.

Fan jag är så lessen nu.

Jag vill inte tillbringa en dag

i en sjukhus säng igen.

Varför?

Den frågan ställer jag mig.

Sakerna jag ska ta innan och

allt före undersökningen kan

jag göra hemma...

Men nej då!

Usch jag är bara så jävla gråtfärdig!

Blir de varje gång jag kommer hit

till min sal.

Känns verkligen skit!

Jag trivs inte här.

Jag vill inte vara här.

Är det så svårt att förstå?

Allt hemma lixom,

de stora vovvarna.

Valparna..

Stefans jobb.

JA allt blir helt försummat,

och jag känner sån sjuk skuld.

Jag vill bara bli bra nu.

Få mediciner lr nåt,

börja leva igen...

Inte åka in och ut från sjukhuset,

det är inte jag.

Nej aldrig.

Efter denna upplevelsen lär

de ju dröjja ännu längre

innan man söver läkarvård!!!

USCH!

Mycket gnäll nu.

Men jag är lessen.

Och förbannad.

Jag vill bara vara hemma...

Ang min syn försämran,

så skulle vi sluta med de

tabletterna nu ett par dagar

och se om de har med dem att göra.

Men de Måste det.

Finns ingen annan förklaring.

Bara synen kommer åter nu,

för suddigt vill jag inte leva med.

Och köpa nya linser är de inte dags

förrens i Maj.

haha!

JA JAG ÄR BITTER!!!