Jag har garanterat många dåliga sidor,

men en av de sämsta är att jag oroar mig.

Jag oroar mig för mycket.

Om saker jag inte kan styra.

Oro för allt!

Det äter upp mitt inre.

Och så länge jag kan minnas har jag

varit sådan här.

Jag kan inte hjälpa det.

Jag kan inte styra det.

Och jag HATAR det.

Samtidigt som jag hatar att planera

saker och ting (då de aldrig blir som man tänkt)

Känns det som om en planeringsplan vore

det bästa för mig.

Iaf om den vart hållbar!

Slippa oron, veta att såhär kommer de bli,

såhär gör man.

Men FUCK i vilken värld går det?

I ingen. Det finns saker som inte går

att planera över.

Det finns saker som man inte kan planera in.

Och hur kul hade ett planerat liv vart?!

De enda de hjälpt mig hade vart min ständiga oro.

Mina sömnlösa nätter och magkataren.

Men efter så många år ihopa,

min oro och jag.

Så får vi lära oss att leva med varandra.

Vår relation går upp och ner.

I helgen vart den så pass långt ner,

att jag trodde jag skulle bli levande begravd.

MEN igår kväll, igår drogs jag upp igen!

Glädjen, lyckan och hoppet kom till mig,

en känsla så go att den saknar ord.

Ett samtal med min bästa vän,

vännen med de rätta orden, de hårda orden,

sanningen och sin hjälpande hand.

Jag kom tillbaka från botten till toppen.

Och med siktet inställt på en ljus framtid,

med ett hopp om att det löser sig!

Och hur mycket jag än hatar frasen:

"det löser sig!"

Så gör det ju det, och igår sjönk verkligen

de där orden innan.

Och min oro försvann.

Just nu har jag kommit till punkten där jag

inte bryr mig igen...

En dag i taget.

Och DET LÖSER SIG :)

Och de här med att leva för stunden,

har jag ännu inte kommit fram till om

det är Bra lr dåligt för mig.

MEN när det känns BRA i stunden,

ja då kommer jag iaf Leva efter den.

Ta vara på glädje och lycka.

Njuta när de kommer till mig.

För jag vet att livet är en berg & dalbana.

Min process nu till en ny vardag,

mitt nya liv, kommer gå upp och ner.

Jag kommer oroa mig igen!

Jag kommer gråta!

Jag kommer ha smärta i själen!

Men jag vet detta oxå,

då vägen till totala lyckan är allt annat än rak.

Som jag längtat och väntat på att

huset skulle säljas.

Jag som trodde de skulle ta lång

tid, men fan så snabbt det gick.

Och helt plötsligt är det bara

att börja packa, packa & packa.

De där förbannade flyttlådorna

har stirra på mig i veckovis.

Nu, nu kan jag börja när jag vill.

Det är bara att sätta igång.

Ner med allt, på med tidningspapper

sen lite fint ner i lådorna.

De finns inget hinder längre,

det är bara att börja...

Men det var inte så jävla enkelt

som jag trott...

Jag drar mig för det.

Rädd för vad som komma skall.

Hur jobbigt kommer de egentligen bli?

Hur ont kommer det göra?

Hur många tårar kommer det kosta mig?

FUCK.

Vem fan försöker jag lura.

När verkligenheten kommer ikapp

bleknar långsamt glädjen...

Imorgon?

Imorgon är det dax.

Det måste göras.

Trots smärta & ångest..

Det finns ingen väg tillbaka,

det är som det är.

Just Face It!

De senaste fyra månaderna har min spis här hemma Inte andvänts.

Knappt iaf, nån enstaka gång.

Det har blitt middag hos Mor & Far eller "Svärmor"

Vilket jag är Evigt Tacksam för!

För att laga middag själv, NEJ.

Jag vägrar, jag gör att inte. Jag vill inte.

Så pass tråkigt och jobbigt, haha!

(Detta skrämmer mig lite inför kommande framtid)

Dock inget som säger att jag Inte kommer

fortsätta äta hos mor och far, eller "svärmor"....

Hehe, tiden får utvisa hur detta blir :)

Men jag Kan Laga Mat,

när jag väl vill.
Det ser ni ju på överstående bilder!

Då jag står för matlagningen denna helgen,

hemma hos mammsen och pappsen.

KUL, faktiskt.

När man lagar till mera än sig själv ju.

Även dessert blev det idag,

då pappsen ville ha tårta.

Ja men visst, det fixar jag!