Jag har börjat se suddigt.

På långt håll.

Jag är ju som sagt en glasögon orm,

men lever ständigt med linser.

Och inte försämras synen såhär

Mycket såhär Snabbt!

Obehagligt & köra bil ska jag erkänna.

Ser inte skyltarna förrens närma.

Tur man vet vart man ska.

Jag trodde först jag inbillade mig.

Men de försvinner inte.

Texten på tv:n igår var till och med

lite lite suddig...

DÅ är något fel!

Så jag gjorde något jag inte brukar,

gick in på www.fass.se

Kände mig tvungen att läsa om biverkningar.

Och på antibiotika tabletterna jag

tar tre gånger om dagen,

kunde man få försämrad syn.

Det var inte vanligt,

men det kunde förekomma!

Jag kan inte hitta någon annan lösning,

det måste vara tabletterna.

Tror Jag Iaf!

Så jag tog dem inte imorse,

måste finnas andra antibiotika tabletter.

För synen den ska jag Då behålla!

Får la se vad farbror doktorn säger,

när dem kommer efter ronden.

FAN,

jag behöver väl inte säga

hur jävla trött jag är på

detta eviga körande.

In hit till sjukhuset,

sitta och vänta,

åka hem för att sen

åka in morgonen där på.

Det stör mig!

Skriv ut mig så,

kommer jag Fredag

förmiddag tills min undersökning.

Och där kanske ett svar finns,

så jag kan få medicin.

Åka hem,

börja leva normalt

och bli bra!

Sen att jag kommer på uppföljningar

så klart under våren.

Vad vet jag hur man gör?

Men de verkar iaf bra..

Mina ideer!

Så jävla typiskt med att detta

ska ske just i detta Nu.

I och med valparna.

Allt blir så komplicerat.

Så jävla bra att Stefan har

ett så bra jobb som han har.

Dem är verkligen guld värd!

Men mitt samvete blir inte bättre,

allt känns som om de e mitt fel.

Och på ett sätt är det så..

Hade jag inte legat här nu hade

allt flutit på..

Och allt krångel hade Inte funnits.

Usch vad sur och trött jag är på

detta nu, verkligen.

PALLAR FAN INTE MER SNART....

Imorgon kväll är det EN VECKA sedan jag lades in.

Känns som ett halv år..

Allt detta köra hit och dit.

Men vad fan gör man?

När man kan och få vara hemma lixom,

varför ligga här?!

NEJ NEJ NEJ!!!

Jag hade inga förhoppningar idag.

Då jag INTE blir utskriven.

Går hem på permission Idag IGEN.

Imon bitti är de samma sak,

jag är tillbaka.

Tar lite prover och ligger & väntar.

Suck.

Vad trött jag blir.

Men oxå glad,

verkligen glad att dem tar sig tiden & allt.

För att kolla vad jag lider av.

Det är positivt!

Det är jag tacksam för!

Jag vill veta vad jag har.

Jag vill veta hur man lever bäst,

men det jag har..

Jag vill ha ett SVAR!

Men imon antar jag att jag skrivs ut,

haha!
Men som sagt jag ska inte ha några förväntningar imon heller.

Lika bra,

jag behöver inte bli mera besviken.

På Fredag är det iaf bokat ny undersökning,

usch!

Mår redan illa av bara tanken på den.

Men den Måste göras.

Så är det.

Ska man veta varför man är sjuk,

måste man hitta orsaken.

Jag bad mamma följa med mig,

någon att hålla i handen.

Inte kul för henne kanske,

men de känns bra för mig.

Ska även be om lugnande och bedövning,

just in case lixom !!!

Finns det och man kan få,

så varför inte?!

Nu inväntar jag sköterksan,

och alla mina mediciner inför

dagen och imon bitti.

Sen ska jag hem,

ohhh vad glad jag är!

Det är ljust ute,

till och med sol

och den får jag äntligen

njuta av!

Att så lite kan göra en lycklig nu,

det är härligt!

Det är rätt lustigt det här,

ska de inte räcka med EN läkare?

Klart man kanske ska vara hedrad att få två!?

Dessutom är dem jag har GIFTA.

Haha, komiskt!

Fan och jobba båda som läkare,

och leva ihop hemma.

På samma sjukhus!

Jobbigt, jag hade aldrig pallat!

Vad pratar man om?

Vem som haft värst/sämst

patienter på en dag?

Ja jag vet då inte,

begriper det inte.

Skulle inte vilja jobba med

den jag lever med iaf.

Man måste ha lite egentid!

Läkare nr 1,

Karolina hette hon nog.

Trevlig och bra,

hon har jag träffat!

Väntar fortfarande på ett

provsvar visst.

Sen skulle hon ringa sin MAN.

Han ville träffa mig.

Hoppas på kanske han

har ett provsvar.

Eller i vilket fall blir de

att boka in tid på Fredag

om undersökningen.

Kanske, OM de fanns plats till mig.

Vi får se när han väl kommer,

snart hoppas jag!

Jag vill hem!

Jag vill bli utskriven!

Kan inte köra hit och dit,

Hela Veckan.

NEJ!

Varför ska jag köra in här på morgonen,

sen vänta på jag vet inte vad...

Och sen hem på permission!?

Fattar det inte.

Skriv ut mig!

Jag kommer på Fredag och undersökningen.

Sen får vi lägga upp en plan och jag återkommer

emellanåt för kontroll.

Eller hur funkar det?

Jag vet inte..

Men jag tror det borde gå

så som jag skrev.

Jag kan ju inte ha permission hela tiden?!
NEJ TACK.

Låt mig gå hem och återkomma på bestämmda

besökstider.

Verkar rimligt!

Solen skiner lite.

Snacka om man vill hem nu eller.

Gosa med valparna,

och de stora vildarna!

Kanske gå en runda om

magen kännts okej...

Inte motionerat på en vecka,

det suger!!

Jag vill ut och gå,

lugnt och fint så klart!

Låt mig gå hem idag!...

Den eviga väntan är tillbaka.

På läkaren idag oxå.

Och måtte jag bli utskriven idag!

JAG BER!

Fick mera mediciner igår,

även sluppit sprutan me

kortison i armen.

Det fick jag i tablett form

denna morgon., 4 stycken!!!

Plus en antibiotika tablett,

som jag fått sen i Torsdags.

Den ska tas 3 gånger om dagen.

PLUS!

Dem nya,

nåt mot inflammation tror jag de var.

4 stycken Om dagen.

Pallar min lever alla de där tabletterna,

så pallar den fan allt!

Verkligen tur inte levern är full

med alkohol iaf.

Då kanske de inte gått, haha!

Nu ska jag se på lite House,

hålla tummarna Sten Hårt

och vänta på läkarna...

HOPPAS HOPPAS HOPPAS   

Börjar ju undra när dem ska släppa mig ifrån sjukhuset.

Nu är jag hemma på permission igen.

Mamma hämtade mig.

Vid 16.00 släppte de mig.

Då fick jag min kvälls spruta,

4 timmar tidigare än vad jag skulle.

Men imon bitti är det Dags Igen.

Klockan nio ska jag infinna mig på sjukan.

Men fan jag hoppas jag skrivs ut imon.

Fortfarande några provsva dem saknar.

Men imon hoppas jag på och veta lite mera,

antagligen blir de undersökning på Fredag.

Redan ångest över DEN undersökningen.

Men måste man så måste man,

jag vill få ett slut.

Jag vill få svar!!

Jag vill kunna leva normalt.

Så 90cm undersökning av tarmarna,

jaja Lätt Match   

Det har verkligen blitt ett jävla körande,

hit och dit.

Men det är de värt.

Inte kan jag ligga där inne,

när valet finns att vara hemma.

Dessutom med valparna nu och allt,

nej de går bara inte.

Det är själv klart det är hemma som gäller!!

Blitt lite mäck och donande nu,

Stefan har fått ändra sina semester veckor.

Tills jag vet hur allt går.

Vi får se imon helt enkelt.

OM jag ens blir utskriven imon!

Jag tar inget förgivet!

Jag bara hoppas!!!

Fan det känns så jävla kasst att sitta här.

Nu var doktorn här precis.

De väntar på provet som de tagit,

efter dem skulle hon se vad som händer.

Kanske träffar jag en infektionsläkare idag,

eller inte.

Åker jag hem blir de inte förrens eftermiddag,

så fattade jag det som.

SATAN!

Hoppas de går snabbt till proverna kommer nu,

och att de visar nåt bra.

Eller så bra det går iaf lixom.

Sitta här är Inget kul!!!

Jag vill ju bara ha ett svar,

en medicinplan och ett så normalt

liv det går...

Inte kan de vara FÖR mycket begärt?

Lennart & Bodil väntar ju hemma.

Lika så de andra vildarna,

och min älskade Stefan.

Att bli sjuk nu passar INTE.

Meningen var semester denna vecka,

men nu lär jag bli sjukskriven.

Hur ska man kunna passa två valpar

med ständiga toabesök?!
Klart det går!

Men allt blir så mycket mer komplicerat!

Mycket mera komplicerat.

Skyller på mig själv för jag kunde gått

till läkaren tidigare...

Då kanske detta hade vatt ut rett,

jag hade kanske haft mediciner & mindre

diarrer.

Och då hade de passat så bra med valpar!

Klart det passar nu med!

Inte de jag menar..

Men saker & ting blir lite lite lite jobbigare bara   

Men det är de värt,

Så Klart!

Snart mat här på sjukan,

första gången man får njuta

av en sådan.

Gott eller inte,

de får vi se!

Men smaka det ska jag iaf.

Efter det kanske en tupplur?

Eller ett par avsnitt House.

För jävla bra jag tog med de In hit.

Jaha då sitter man här i sin sjukhus säng igen,

sköterskan var här nyss och tog lite blodprover.

Fick även min första dos av kortison för dagen,

även dags för min antibiotika tablett.

Fan jag är så nervös!!

Vad ska doktorn säg?

Vad lider jag av?

Hur gör jag för att leva "normalt"?

Mediciner?

Fan väntan kommer bli lång,

och jag blir bara mer och mer

nojig!

Jag vill ju hem.

Men jag vill oxå bli frisk.

Eller så frisk det går.

Pratat med en en del som har

en sorts tarmsjukdom.

Alltid bra med tips & råd.

Höra hur deras liv ser ut.

Inte säkert jag har samma,

vad jag har förstått finns det

Många olika kroniska tarmsjukdomar.

Usch!

Bara att hålla tummarna,

finna en medicin som funkar.

Så man kan leva så Bra som möjligt.

That's my motto,

för nu!!

Det har varit bestämt så länge.

Vi har väntat så länge.

Och vi har hållit tyst så länge.

Varför berätta allt?

Nej, det är inte kul!

Speciellt inte när folk inte kan eller vill acceptera

vårt stora intresse,

vår passion här i livet.

Det vi lever för och tycker är KUL!

Våra Hundar.

Jag skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker,

men det som gör mig så satans arg.

Är folk åsikter att om vi har så

Mångar hundar,

varför skaffar ni inte barn,

vad har ni hundarna till,

varför?

Jag orkar inte höra det.

Det gör mig arg!

Sköt ditt eget liv och strunta i vårt.

Fråga inte, när du inte förstår.

När du inte delar samma intresse,

knip hellre käft!

That's it!

Jag är inte den som pratar om mina hundar

inför människor som jag vet inte bryr sig.

Det är inte många som delar mitt hund-intresse.

Så därför är jag hellre tyst,

varför prata om dem med någon som inte bryr sig!?

NEJ!

Jag är inte som folk med barn,

ohhh nej, aldrig!!!

Inte för de e nåt fel med folk med barn,

men varför prata med mig om det?!

Då jag inte bryr mig.

Jag har inget intresse av barn.

Förutom mina vänners barn,

dem man umgås med och har en relation till.

Nej nu tycker jag de blev lite för negativt här, haha!

Men jag säger bara mitt...

Men nu ska jag iaf komma till skott.

Vi har fått tillökning i familjen,

Lennart & Bodil

kom äntligen hem idag

Vi är så glada!

Som vi väntat på de små underbara.

Nu ser vi ännu mera fram emot vår & sommar.

FAN vad jag längtar!!!

Jag och Lennart

Jag och Bodil

LIVET MED HUND ÄR FANTASTISKT!!!