...verkligen varför det Inte finns

många bakverk med körsbär.

FAN vilket jobb att rensa bort

kärnan, usch!!

Jag tröttnade fan efter typ två.

Meningen var en form med

körsbärs muffins.

Men NEJ!

Det blev fyra körsbär,

fyra kiwi & fyra jordgubb.

De är nyss uttagna ur ugnen,

så än har jag inte smakat.

Gjorde på ett annat recept

denna gången faktiskt,

varför vet jag inte.

Bara kände för det!

Istället för Katten Gustafs kokbok,

tog jag den Rutiga kokboken idag.

Var rätt så stor skillnad, faktiskt.

Men dem kommer säkert smaka

detsamma, hehe!

Samma innehåll,

bara olika mängd i recepten.

Snacka om att jag har snöat

in på att baka muffins eller??!!

HAHA!!

Men det är gott,

och går så snabbt!!

Går ju även att frysa in,

och de e lika goda att ta fram.

Ett perfekt bakverk,

om ni frågar mig!

En gång i tiden var jag mycket

flitig med att köra/gå till kyrkogården.

Var där ofta och vattnade/tände ljus.

Men med åren har jag blitt sämre

och sämre på detta...

Varför?

Jag vet helt ärligt inte.

Men att jag har ett dåligt samvete

pga av detta är ingen hemlighet..

Åren dem har passerat så snabbt,

men det betyder inte att saknaden

har blivit mindre.

Den finns där Alltid,

som ett stort svart hål i hjärtat.

I Januari är det 10 år sedan Farfar

gick bort.

TIO ÅR!!

Vart har dem åren tagit vägen??

Jag kommer fortfarande ihåg

det som igår...

Hans sista andetag på sjukhuset,

begravningen...

Jag minns allt,

 precis som om de var just igår...

  Morgon rundan gick jag med Bill.

Till just kyrkogården.

Ska göra detta till en vana nu,

gå dit och vattna om morgnarna.

Kanske inte varje,

men varannan iaf.

Slå två flugor i en smäll lixom,

så blir det gjort.

Och jag kommer dit.

Vattnar även på Pappas morfars & morbrors grav.

Som vi sköter nu,

sedan Farmor blev sjuk.

Det är en härlig promenad dit och hem.

Man kan ju variera och gå så många olika vägar,

men jag väljer längs med ån Så Klart!

Där är det så vackert och fridfullt.

När Farfar gick bort lyssnade jag på en låt,

hur mycket som helst och

om, om och om igen.

Den är så vacker och beskriver så bra

vad jag känner inför att ha förlorat honom.

Igår kom den på radion

och jag kunde inte hålla

mina tårar tillbaka.

Länge sedan jag hörde den...

Tiden läker Inte Alla sår....