"Oj det låter lite småjobbigt men

bara kärleken finns där så brukar det bli bra i slutändan.

Då orkar man!

Kärlek är värt att våndas lite för.

Det är det viktigaste i livet."

Mina vänner är dem bästa och finaste,

deras ord värmer så gott.

Alla råd och tips är så värdefulla.

Deras åsikter och tankar älskar jag att få ta del av.

Vännerna betyder Allt.

En lätt lunch är intagen.

Nu är det bara dryck som gäller.

En till två glas vätska i timmen säger mina papper,

jobbigt.

Då jag är en person som dricker mycket mycket

dåligt i vanliga fall....

NU blir jag tvingad, finns inga andra val.

Örk!

Får äta igen om sisådär 26 timmar.

Visst låter det humant?!

Nej.

Men va fan gör man!?

Tur man är magsäcksopererad och inte känner hunger,

ett STORT plus inför sådant här som ska göras.

Allt jag känner nu är Obehag.

Panikångest.

Känslan har funnits där sedan min undersökningstid

kom hem i brevlådan.

Men nu, nu dagen innan är det kaos.

Vill klättra ur min kropp,

lämna den för att sedan springa iväg.

Långt långt bort, för att slippa det som väntar imon.

Det är inte de att undersökningen gör ont.

Det är bara obehagligt.

Inifrån och utanpå.

Hemskt, jobbigt, förnedrande, äckligt.

Katastrof, för hjärta & hjärna.

"Jag är stolt över dig.

Att du klarar allt så bra,

att du tar dig an nya hinder med den styrka du har.

Din ensvishet och positivitet som du inte alla gånger själv ser eller känner av.

Men jag gör.

Jag beundrar dig för all den glans du ger ifrån dig.

Trots motgångar så reser du dig alltid med hjälp av din otroliga styrka.

Jag är imponerad och glad att du är du.

Jag är stolt över att få vara en del av dig mitt hjärta."

Ett mess så vackert att mina kinder blir blöta av glädje tårar..

Otrolig känsla, en känsla av lycka & glädje.

En bästa vän.

Något av det finaste man kan ha här i livet!