Jag är så jävla beroende av att vara runt människor jag känner.

Nya människor gör mig blyg och jag blir inte mig själv.

Detta har gjort att jag gjort en hel del val i mitt liv,

val som jag säkert kommer ångra någon dag i livet..

Så att göra utbildningen inom hemvärnet,

som hundförare.

Det är verkligen ett stort steg för mig.

Ett steg som jag aldrig gjort innan.

Jag kommer åka iväg en hel vecka med bara främmande människor,

tanken får mig att vilja backa,

backa ur hela utbildningen.

Men NEJ, jag har gett mig FAN på att jag ska göra detta.

Jag vill göra utbildningen,

det är en sån stor grej för mig.

Något helt nytt och spännande.

Lumpen drömmen har AlltiD funnits där,

och de saker som stoppat mig innan finns inte längre.

ÖVERVIKTEN, den är borta.

Men tyvärr inte min osäkerhet bland nya människor.

Men detta ska inte stoppa mig,

inte nu.

Inte nu när de gäller den här utbildningen.

Jag SKA göra det,

och jag SKA klara det.

När jag kom hem idag nu i veckan stod detta vackra på bardisken,

en liten motivations blomma från Stefan.

Är han inte underbar? <3

Underbar är bara förnamnet,

han är ALLT och lite till.

"you know it's true,

everything i do,

i do it for you"