Jag trivs inte med att gå på stan.

Jag trivs inte bland nya människor.

Är jag folka skygg?

Eller har jag bara fortfarande ett otroligt dåligt självförtroende,

som gör mig osäker!?

Osäker så att jag vill försvinna.

Idag har jag gått på stan,

om bara för en halv timma.

Så har jag gått på stan.

Vilket inte har hänt på X antal år.

Jag har aldrig haft något behov av det,

aldrig haft intresset att springa i affärer.

Trots jag har för verkligat en av mina drömmar,

jag har blivit smal.

En dröm jag haft sååå många jävla år,

och nu är den sann.

Obeskrivligt.

Men trots detta känner jag samma känsla som förr,

förr då man gick på stan.

Inte för de hände ofta,

men de FÅ gånger man var där.

Samma obehaglig känsla,

massa folk och stim.

Osäkerheten kom,

precis som för 67 kilo tyngre sen..

Antar att gå på stan och shoppa inte är något för mig.

Jag var inte där för att shoppa idag,

vart hos optikern och kollat synen.

Då jag hade lite tid innan,

gick jag in ett par affärer.

Djuraffären, Väskan en sko affär..

Behöver mig ett par riktiga Ecco skor nämligen.

Men den största upplevelsen fick jag när jag

gick in på HM..

Det var första gången jag gått in i en affär och kände denna känsla,

känslan av total lycka.

Total lycka av att jag kunde välja och vraka av precis ALLT i affären.

Känslan av att veta att jag kunde kolla i HELA affären,

ALLA kläder finns i min storlek numera.

OTROLIGT!

Känslan av lycka blandades även med en chock,

de kändes så overkligt.

Så lustigt, så ovant.

Jag har ju aldrig förr kunnat göra detta,

aldrig knappt shoppat kläder i en affär.

När man vatt på Lindex & Kapphal

fick man alltid gå till BIG SIZE avdelningen.

Där man för övrigt aldrig hittade nåt..

Utbudet är litet.

Så att nu kunna välja och vraka av ALLT,

gjorde mig lite panik slagen..

Haha, snurrigt detta blev.

Men jag kan inte riktigt beskriva känslan,

inte heller lyckan.

Den måste helt enkelt upplevas!

Livet är vackert <3