Jag och mitt godis begär.

Katastrof eller vad.

Och när de finns nyheter,

ja vem är inte först att testa?!

Jo JAG.

Men men, sån är jag.

Lika bra att vänja sig...

MEN tänk om de kunde kommit nyheter inom nåt nyttigare,

så som frukt och grönsaker med.

Det hade var BRA.

Hipp Hipp Hurra för min älskade Bosse idag, 9 år!

Så mycket glädje & kärlek han ger,

och så jävla go han är.

Nu kör vi på vidare in på detta år och

siktar på ett Stort kalas på hans nästa födelsedag!

(JA JAG vet jag är löjlig i mångas ögon & öron,

men vet ni vad?

JAG BRYR MIG INTE!)

Har de senaste dagarna hört att

jag är alldeles för godtrogen!?

Är jag verkligen det?!

Jag vet vilka mina vänner är.

Mina riktiga vänner.

Jag litar på dem, till månen och tillbaka.

Jag har kompisar och även bekanta,

men litar jag på dem?!

Eller kan jag det!?

ÄR det fel?!

Är jag kanske för godtrogen!?

Jag anser ju att man SKA kunna lita

på sina vänner.

Eller jag gör ju det!

Alltid gjort.

Och tills motsattsen bevisats,

kommer jag fortsätta lita på dem!

Jag är inget helgon,

ingen ängel.

Jag pratar skit,

jag tycker inte om alla.

MEN de jag inte tycker om,

dem jag säger kanske ett litet

ont ord om, dem umgås jag ju INTE med!

Varför prata skit om någon men sen umgås?

Varför?

Det är falskt!

Jag är inte falsk.

Och jag gillar inte dem som är falska.

Gillar man inte en person, spyr man galla,

ja då umgås man inte!

Visst säga hej och va allmänt trevlig,

det kan jag köpa.

Men fan inte mer.

NEJ NEJ!

Orden om att jag är för godtrogen,

har satt galler i mitt huvud...

Men jag kommer fortsätta lita på

mina VÄNNER.

VÄNNERNA betyder allt <3

Jag har kommit långt i min process att

bearbeta seprationen jag gått igenom.

Fem månader har gått men jag känner

mig starkare än någonsin, psykiskt.

Och när jag tänker tillbaka på tiden

som gått känns de så Overkligt att

jag verkligen är här jag är idag!

Smärtan, paniken, sorgen, tårarna,

allt känns så avlägset.

Som taget ur ett annat liv..

Och på ett sätt är de ju det oxå,

jag har avslutat ett kapitel i mitt liv.

Och är nu påväg framåt,

in i en Ny del i mitt liv.

Vilket känns för jävla bra!

Från att vara livrädd och skräckslagen

inför framtiden, om hur jag skulle klara

mig med ALLT.

Är Den känslan borta nu!

Jag har kommit så pass långt att jag nu

är förväntansfull inför Framtiden!

Ser det som ett nytt och spännande

kapitel i mitt liv, lovely är det! :)

Och ja jag är STOLT över mig själv.

Jag är IMPONERAD av mig själv.

ATT jag kommit dit jag kommit idag!

Och att hör en vän säga till mig:

"va stolt över dig själv att du kommit så långt"

"du har verkligen vuxit som människa"

Dessa orden från en vän värmer så

jävla mycket rakt in i hjärtat!

Att någon säger sådant får en att

verkligen förstå hur pass stark jag

faktiskt varit under resans gång...

Otroligt!

Nu när man ser tillbaka på det.

Faktiskt.

Och jag skrev för en tid sedan att

jag en dag skulle tacka min föredetta

för att han lämnade mig.

Och JA, han har fått ett TACK!

Så pass långt är jag i min process

att läka mitt brustna hjärta.

FANTASTISKT.

Livet är vackert!   

Jag har inget att förlora...