Paniken, rädslan och nervositeten

blandas med glädje & total lycka...

=

Tomhet.

Bill är numera tratt lös och en aning

gladare än innan.

Han slipper nu repa allt han går förbi.

Och slipper se ut som en tratt-fåne ;)

Stygnen är tagna och det såg

bra ut tyckte veterinären.

Allt såg bra ut lixom.

Det var skönt att höra.

Fick mera smärtlindring, då Pelle tyckte detta.

Ska nu börja gå med Billan i koppel.

Ett par tre hundra meter om dagen bara.

Och om ett par veckor ska jag börja simma honom.

Bokade även in ett återbesök till.

Det känns tryggt!

Det här kommer ordna sig fin fint!

Billan är som vanligt igen, haha!

Vilket han egentligen vart hela tiden,

men nu är han verkligen sig själv!

PLUS att han gått ner två kilo.

Det ni!

Två kilo på en månad kan tyckas lite,

men då han inte fått någon motion ALLS

under tiden är detta mycket bra!

Vänta bara tills han är fit for fight igen,

med promenader och simmning.

Då kommer kilona rasa! :)

Idag är det två veckor sedan Kill Bill

han opererade korsbandet.

Och bara de senaste dagarna har han

gått bättre, stöttat på de opererade benet.

Idag är det dags för återbesök i Vesslarp.

Och stygnen ska tas bort.

Hoppas på ett gott resultat nu!

Och ska bli kul att veta när man kan börja

simma honom som rehablitering :)

"Det finns inget bättre skönhetsmedel än lycka"

"Att gå genom livet och underskatta sig själv,

är som att köra bil med handbromsen åtdragen"

Jag blir så sjukt sur på mig själv,

jag ångrar så mycket jag sagt

till mig själv den senaste tiden..

Alla mina jävla principer.

"Jag ska inte det, det får inte vara så,

nej det går inte att h*n är det eller

att h*n har det så."

En stor käft smäll är vad jag behöver.

Vem försökte jag lura?

Trodde jag ens på det själv?

Det var bara en jävla försvarsmekanisk

ifrån min sida...

Jag trodde jag kunde rädda mig själv,

ställa krav och sedan följa dem.

Ja jisses så jävla DUM jag är.

Saker har hänt.

På en hundradels sekund föll mina principer.

Och fan så gött det kändes!

Jag trottsade min rädsla, mina "krav" föll

som ett korthus.

Och så jävla underbart sen!

Jag är nu fri ifrån principer.

Jag ska aldrig mer säga mig att

"något ska vara på ett visst sätt,

eller att det inte går för sig att ha det

ditten lr datten," Aldrig.

Jag ska nu gå in i detta jag tagit mig för

med glädje och lycka.

Jag är så pass PÅ att jag ska ge det en chans.

Jag har inget att förlora! Inget.

Vi lever EN gång, och det är nu det gäller!

Nu är min tid, mitt liv.

Och fan så bra det känns, en utmaning, en lycka,

en sådan glädje. Det kommer bli bra det här!

Jag känner det..

Vill man så kan man!

Vill man så går det!

Jag vill, mer än något annat,

så vill jag detta..