Nu flöder alkoholen ikväll,

midsommar afton är här.

En självklarhet för så många

är ju alkoholen.

Hur många kommer inte slå sin sambo denna kväll?

Hur många misshandlar blir det?

Många kommer köra fulla!

Hur många mister livet?

Svensk midsommar,

satan så härligt!

USCH!

Visst var de kul när man var 15-16,

DÅ var det en andledning att festa.

Bete sig illa och må dåligt dagen efter.

Så jävla skönt att jag inte är där längre,

att jag inte dricker.

Och att jag aldrig mår dåligt pga av alkoholen.

Visst hade de vatt skoj,

samlats en kompis gäng.

Hängt hela dagen,

grillat & umgåtts.

Men ska man boka sådant,

får man ju göra det vid jule tider.

Då de flesta jag känner,

gärna firar midsommar och är ofta uppbokade LångT innan.

Hoppas och önskar att det blir sånna midsommrar den dagen man får barn,

att man umgås med vänner som har barn (givetvis dem utan oxå!)

Det blir en helt annan sak.

Klart jag ska fira midsommar mera tradionellt då,

när de finns barn med i bilden.

Då ska ju midsommar stång och allt finnas.

Men det är långt dit!

Detta året gör vi som vanligt,

firar hemma.

Lugnt och skönt!

Allas vår favvo Olof är här och gör oss sällskap,

för jävla trevligt!

Nu ska jag vara social med karlarna,

maten snart klar med så.

Grillspett och Stefan's potatisgratäng,

MUMS!

Senare chockladpudding, grädde och givetvis JORDGUBBAR!

Glad Midsommar <3

Det är Midsommarafton's morgon,

himmlen är klar blå!

Temperaturen är behaglig!

Kan det komma att bli fint väder idag?

Är verkligen chockad!!!

Kan inte komma ihåg när de var

sånt här väder en midsommarafton sist?!

Men härligt det är det!

Hoppas de håller i sig HELA dagen/kvällen idag <3

Nu frukost,

sen gymmet,

följt av promenader med dogsen   

Livet är vackert <3

Som överviktig innan,

tyckte jag alltid man såg smalare ut i sin egen skuggbild.

Tänkte alltid,

"tänk om man var så smal"

Komiskt.

Idag när jag gick och såg min skuggbild,

JISSES!

Var de verkligen MIN skugga?

Det har gått lite mer än ett år nu sen jag opererades,

och jag antar det är nu jag måste börja inse saker och ting.

Lära mig se mig!

Se mig hur jag ser ut nu,

börja känna mig så som jag ser ute.

Det är svårt,

så overkligt!

Hade verkligen behövt en kroppsspegel framför

mig alltid..

Bara för att se,

se den smala jag.

Se att det är så jag ser ut nu.

Så jag kan börja känna mig så oxå.

"Ska du äta hela den chockladen?"

Frågan fick jag idag när jag satt med ett

halvt dubbel japp i handen.

"JA det ska jag!

Folk har ju börjat påpeka att

jag är FÖR smal.

Så lika bra att visa dem att

jag även äter godis"

Damen som frågade mig,

var damen som hade påpekat.

SUCK!

Nu blir det sängen,

upp och gymma imon.

Klockan 7 ska vi vara där,

nice!

Andra gången för mig, haha!

Bättre än inget iaf..

Efter gym blir det promenad med dogsen,

sen in till stan och handla inför grillningen imon.

Så långt har jag planerat min dag..

Och imon 17.00 kommer Olof, KUL!

Stefan berättade detta för en stund sedan,

då dem pratats vid.

Så då blir det spårning och lite hund träning,

följt av grillning och en lugn kväll.

HÄRLIGT!

"tiden bara gick"

Jag trivs inte med att gå på stan.

Jag trivs inte bland nya människor.

Är jag folka skygg?

Eller har jag bara fortfarande ett otroligt dåligt självförtroende,

som gör mig osäker!?

Osäker så att jag vill försvinna.

Idag har jag gått på stan,

om bara för en halv timma.

Så har jag gått på stan.

Vilket inte har hänt på X antal år.

Jag har aldrig haft något behov av det,

aldrig haft intresset att springa i affärer.

Trots jag har för verkligat en av mina drömmar,

jag har blivit smal.

En dröm jag haft sååå många jävla år,

och nu är den sann.

Obeskrivligt.

Men trots detta känner jag samma känsla som förr,

förr då man gick på stan.

Inte för de hände ofta,

men de FÅ gånger man var där.

Samma obehaglig känsla,

massa folk och stim.

Osäkerheten kom,

precis som för 67 kilo tyngre sen..

Antar att gå på stan och shoppa inte är något för mig.

Jag var inte där för att shoppa idag,

vart hos optikern och kollat synen.

Då jag hade lite tid innan,

gick jag in ett par affärer.

Djuraffären, Väskan en sko affär..

Behöver mig ett par riktiga Ecco skor nämligen.

Men den största upplevelsen fick jag när jag

gick in på HM..

Det var första gången jag gått in i en affär och kände denna känsla,

känslan av total lycka.

Total lycka av att jag kunde välja och vraka av precis ALLT i affären.

Känslan av att veta att jag kunde kolla i HELA affären,

ALLA kläder finns i min storlek numera.

OTROLIGT!

Känslan av lycka blandades även med en chock,

de kändes så overkligt.

Så lustigt, så ovant.

Jag har ju aldrig förr kunnat göra detta,

aldrig knappt shoppat kläder i en affär.

När man vatt på Lindex & Kapphal

fick man alltid gå till BIG SIZE avdelningen.

Där man för övrigt aldrig hittade nåt..

Utbudet är litet.

Så att nu kunna välja och vraka av ALLT,

gjorde mig lite panik slagen..

Haha, snurrigt detta blev.

Men jag kan inte riktigt beskriva känslan,

inte heller lyckan.

Den måste helt enkelt upplevas!

Livet är vackert <3

Sitter just nu på altanen,

men satan så kallt.

Vad kan de vara 10 grader varmt?!

Och den är den 22 Juni.

Skamligt!

Men vädret är nog de ända vi människor

INTE kan styra över.

Det är bara att acceptera och se glad ut.

Men fan man blir verkligen sur!

Funderar på om jag ska sova lr se på tv?

Även om jag lägger mig och sover,

ett par timmar mer än vanligt.

Kommer jag vara precis lika trött som ALLA

andra dagar imon bitti.

Så jag antar de blir att se på tv,

har fortfarande ett par avsnitt av Medium att tag igen.

Även något Bones.

MYS!!!

Så får de blir,

annars kommer jag frysa ihjäl här på altanen,

ha ha ha!

Ska fylla på min lilla skål med lätt saltade skruvar,

sedan bege mig upp för att soffmysa en timme lr två..

"I can't turn back time,

No one can"

Idag är det 6 år sedan jag började jobba på Lagerbergs.

och de var på datumet exakt 6 år sedan jag för andra gången

satte min fot på stället.

Första gången var i Februari, den 25 bestämt.

Dagen efter jag fått mitt körkort.

Då var jag där och snackade med chefen,

ville ha jobb så klart.

Hade de inte vart för att bror min jobbade där,

hade jag nog aldrig sökt mig dit.

Men med han där så hade man klart en lite fot inne.

4 månader senare började jag sommar jobba där,

i Augusti fick jag ett års prov anställning.

Så på den vägen är det,

så gick de till när jag fick mig mitt jobb.

Jag har ett hemskt minne av jobbet det året,

det var tredje dagen på sommar jobbet och jag grät där.

Jag kommer inte ihåg min exakta vikt när jag började på Lagerbergs,

men överviktig det var jag.

Och när jag började där var jag ensam om det.

Det fanns inte rockar i min storlek,

så jag fick ha en tunika.

På ett ställe där man egentligen inte får ha dem.

Och detta, ja detta påpelade ALLA.

Alla var på mig den dagen,

och sa detta upprepade gånger.

Tillslut brast det och jag började gråta.

Och jag grät hela kvällen hemma då,

jag ville inte tillbaka!

Ville aldrig mera sätta min fot där!

Men 6 år har nu gått,

jag står där än.

Och idag är ALLA rockar/tunikor för stora.

Inget någon påpekar lr viskar om.

HÄRLIGT!

Folk kan verkligen vara elaka.

Men nur trivs jag med arbetskamraterna,

många har jag kommit mycket närma!

Vi har kul på jobbet!

Det är viktigt.

Och hade de inte varit för dem som jag tycker om,

dem som jag har kul med.

Ja, då hade jag inte stått ut i alla år.

För övrigt har väl alla arbets platser up´s and down´s !?

Så har jag iaf börjat intala mig själv.

När jag tycker de känns tungt,

extra tråkigt någon dag lr man blir förbannad för något.

Ja då tänker jag alltid att alla kan inte alltid trivas..

Jag har ett fast jobb,

en trygg inkomst varje månad.

Det är huvudsaken!

Sen att det inte är mitt dröm jobb,

och att jag inte vill stå där för alltid,

är ju en sak..

Men nu tillsvidare så, hehe!

Och jag vet att de kommer bli industri arbete som gäller för mig,

då jag inte har någon utbildning.

Och jag vet inte vad jag vill jobba med,

och jag vill inte plugga!

Så ett tag till kommer jag få stå ut,

men med fortsatta härliga arbetskamrater  kommer de gå fint! <3

Grattis till mig på min 6års dag på jobb, ha ha!

Jag är så jävla beroende av att vara runt människor jag känner.

Nya människor gör mig blyg och jag blir inte mig själv.

Detta har gjort att jag gjort en hel del val i mitt liv,

val som jag säkert kommer ångra någon dag i livet..

Så att göra utbildningen inom hemvärnet,

som hundförare.

Det är verkligen ett stort steg för mig.

Ett steg som jag aldrig gjort innan.

Jag kommer åka iväg en hel vecka med bara främmande människor,

tanken får mig att vilja backa,

backa ur hela utbildningen.

Men NEJ, jag har gett mig FAN på att jag ska göra detta.

Jag vill göra utbildningen,

det är en sån stor grej för mig.

Något helt nytt och spännande.

Lumpen drömmen har AlltiD funnits där,

och de saker som stoppat mig innan finns inte längre.

ÖVERVIKTEN, den är borta.

Men tyvärr inte min osäkerhet bland nya människor.

Men detta ska inte stoppa mig,

inte nu.

Inte nu när de gäller den här utbildningen.

Jag SKA göra det,

och jag SKA klara det.

När jag kom hem idag nu i veckan stod detta vackra på bardisken,

en liten motivations blomma från Stefan.

Är han inte underbar? <3

Underbar är bara förnamnet,

han är ALLT och lite till.

"you know it's true,

everything i do,

i do it for you"

EGON HAN KLARADE ANLAGS PROVET FÖR TJÄNSTEHUND NU IKVÄLL, SÅ JÄVLA SKOJ!

DET KOMMER BLI EN SPÄNNANDE RESA OCH UTMANING DET HÄR.

I SOMMAR BLIR DET HÅRDTRÄNING, BÅDE AV EGON OCH MIG.

SKA JAG IN OCH GÖRA GRÖN TJÄNST I FEBRUARI,

MÅSTE JAG BÖRJA BYGGA MUSKLER. HA HA!

SPÄNNANDE SOM ATTAN!

JAG ÄR SÅ FÖRVÄNTANS FULL..

ALLTID HAR JAG VARIT INTRESSERAD AV DE MILITÄRA, OCH ALLTID HAFT EN LITEN SVAG DRÖM OM ATT GÖRA LUMPEN.

NU KOMMER DE BLI SANNING, ETT MINI LUMPEN SÅ ATT SÄGA.

EN VECKAS GRÖNTJÄNST, NICE!

MEN ACK SÅ JOBBIGT OXÅ, MEN EN HÄRLIG UTMANING TILL MIG SJÄLV!

JAG ÄR SÅ NERVÖS, ÄN. HAHA!

HELT UTAN ANDLEDNING, NU ÄR DET JU ÖVER PROVET.

SÅ VARFÖR ÄR JAG NERVÖS?

UTBILDNINGEN BÖRJAR I SEPTEMBER, JOBBIGT OM JAG SKA VARA NERVÖS TILLS DESS..

MEN JAG ÄR OXÅ HELT UPP I VARV, INGEN TRÖTTHET KÄNNS TILL.

SÅ TYPISKT NÄR KLOCKAN ÄR SÅ MYCKET.

FÅR BLI TVÅNGS SÖMN NU, HEHE!

"jag är så jävla beroende av uppmuntran"