Min dag har i stort sett bara bestått utav gräs.

Jag har klippt gräset,

sått gräs och även vattnat.

Vad gör man inte för en fin och grön gräsmatta lixom,

hehe, roligt ju!

Men det jag är mest stolt över denna dag,

är att jag gått runt hela dagen i shorts och BARA bikiniöverdelen!

Ohh my good!

Jag har verkligen överträffat mig själv ska jag säga.

Men satan de var ju så varmt,

sen är de alltid kul att försöka få lite färg iaf.

De känns som jag har fått de,

ni vet man känner sig lixom torr och stram..

Men haha, de syns inget, haha!

Folk frågar mig inte längre hur mycket jag har gått ner,

haha jag förstår dem.

Men måste ju så klart tröttna i och med det är en hel del.

67 kilo!

Så klart inte normalt att gå ner,

inte så snabbt iaf.

Men sen har jag ju genom gått en operation med,

DÅ är de MÖJLIGT!

DÅ är de MENINGEN!

Det är inte alltid en dans på rosor,

det är jobbigt.

Jag har ofta ont i magen,

ofta dålig i magen.

Och inte känna varken hunger lr mättnads känsla,

det är jobbigt.

Men det är VÄRT det,

varenda sekund är värt det.

Hur jobbigt det än är så har jag

äntligen fått min dröm sann.

Jag har blivit smal.

Säger NI iaf,

och det är vad jag oxå ser.

Eller?

Om jag hade haft en hel kropps spegel framför mig

ALLTID, ja..

Då hade jag nog oxå kunnat se det,

se att jag ÄR smal.

Alltid.

Men jag känner det inte!

Jag känner mig fortfarande lika stor som innan,

känner mig fortfarande lika osäker,

och jag saknar fortfarande något.

Självförtroendet.

Det folk frågar mig nu är,

om jag har mycket löst skinn.

Så klart jag har!

Jag har gått ner 67 kilo på ett år.

Klart det hänger här och där,

låren mest.

Men det kan man lätt dölja,

undvika korta ting.

Magen finns de även en del,

men inte så de syns.

Jag ser det,

och jag stör mig.

Men jag kan ju lätt dölja de.

Klart folk frågar,

inte vill dem jag ska få en "perfekt" kropp oxå,

de räcker väl med att jag gått ner i vikt.

haha, härligt med våra medmänniskor!

De sägs ju att man ska få kroppen tillfixad

efter en sån här operation.

I den mån det behövs lixom,

1½-2 år efter så kan man få det.

I december är de jag som ringer kirurgen.

Höra vad dem säger om att,

hur man går till väga.

Om jag ens får någon hjälp..

Då blir de iaf låren,

magen sparar jag till barn har fötts.

Så möt vett har jag i huet!
Att inte fixar jag magen,

sen går och blir gravid.

Ohh nej!

Får se till att gå mera till gymmet.

Önskar jag hade ett dragplåster dit,

att jag blev bättre på de där.

Hehe, önska kan man ju alltid iaf..

Den som lever får se helt enkelt <3