Vänner är något av de viktigaste i livet,

de finns dem vänner man kännt sen barns ben.

Dem man lär känna på äldre dar.

Hur som helst ska man vara rädd om sina vänner.

En sann vän är ju som din spegel bild,

det är den som vet allt om dig.

Den som du delar både glädje och sorg med.

Den du kan ringa mitt i natten,

den du kan be om vad som helst.

De finns de vänner som man ringer ofta,

dem man ringer mindre ofta

och dem man inte ringer alls.

Dem man HAR haft en god relation med,

men den har försvunnit av olika andeldningar.

Men man är väl ändå vänner?

Om man delar ett förflutet med någon?!

Svårt.

En sann vänner sviker dig inte,

den dömer dig inte.

Den står där i vått och torrt.

Hur lång tid de än går mellan gångerna,

ni ses lr hörs så är ni vänner.

En gång vänner alltid vänner?

Nej tyvärr.

Våra vägar delas,

av olika andledningar.

Men de vänner som du delat ett förflutet med,

dem finns alltid kvar.

De minnenan du spar,

lr iaf jag.

En vän är de finaste du har,

va rädd om dem.

En dag kan det vara försent.

Idag fick jag reda på att en av mina vänner har cancer.

25 år och cancer.

Det kändes som marken under mig försvann.

Som om jag föll och aldrig kom till botten.

Jag kan bara hjälplöst se på,

finns inget jag kan göra lr säga för att det ska bli bra.

Jag står bara hjälplöst och ser på.

Jag vill bara gråta,

tårarna är så närma.

Men jag måste vara stark.

Jag måste visa mig stark.

Jag kan inte träffa henne och falla i tårar..

Jag måste vara stark.

Men om det är så här jag känner,

hur känner inte hon då?

Det är så sjukt, världen är en sjuk plats.

Världen är orättvis!

Världen är en ond värld.

För ett tag sedan fick jag reda på att en annan vän till mig,

har börjat anväda droger.

Beskedet blev som ett slag i ansiktet.

Jag blev så sorgsen och lessen först.

Nu när de lagt sig,

känner jag bara ilska.

Ilska.

Hur kan man börja använda sånt?

Hur tänker man?

Hur FAN är man skapt då?

Jag begriper det inte,

det finns inga bortförklaringar.

Inga förklaringar i världen,

gör att det är okej att använda droger..

Två tunga besked har nått mig vad de gäller mina vänner,

det ena värre än det andra.

Jag känner mest sorg nu,

blir så lessen och frustrerad.

Jag vill bara gråta,

men måste vara stark.

Jag vill bara skrika,

men måste visa mig stark.

Det är så svårt.

Men jag finns här,

jag lovar att inte svika.

Jag gör ALLT för mina vänner,

ALLT!

Jag gör allt för att vara en bra vän.

Kanske ringer jag för sällan,

men jag finns här.

Hur lång tid de än tar,

så finns jag där för mina vänner..

Dem är guld värda! <3