Solen har lyst så vackert hela dagen.

Det har vart kyligt men härligt ute.

Dagen kunde vart perfekt..

Men det som felar är min mage,

det är KAOS.

När varje steg man tar är lika

med en knip-övning, ja då är

det fane mig inte kul alls.

Helst velat vara inne dagen lång,

gråtit och tyckt synd om mig själv.

Men vad hjälper det?

För stunden kanske, men inte mer.

På med en binda bak och fram,

sen är de bara att se glad ut.

Välkommen till min verklighet!!

(berättar de inte för jag vill

att någon ska tycka synd om mig.

säger de till de jävlarna som tror

att jag inte är kass i magen.

till dem som snackar och inte

vet vad de snackar om..

till dem som ifrågasätter min sjukdom.)

Jag har dock fått lite hundträning gjord idag,

två blodspår lagda till valparna.

Och så appoterade vi med Bosse.

Passade även på att leka fotograf med

Bosse, Bill & Lennart.

Haha, jag tyckte de vart skoj iaf :)

Då Stefan var och tränade med Egon & Bodil,

fick jag ju roa mig med något..

Billan och jag tog oss en kvällspromenad,

ljuvligt med ny musik i MP3!

Redo för spår.

Ett lyckat spår blev det med.

Han är så duktig Lennart.

Snart dags för anlagsprov tror jag, hihi!

Bosse på hel spänn medans Stefan lägger

ut appoteringsfältet.

Inte lika roade som jag, hehe!!

Två snygga grabbar från Ritou's Kennel.

Söt som socker!

Fågel-skådare ;)

Givetvis det berömda labbe-rycket !!!

En dag med migrän.

En dag som jag blivit försummad på.

En dag som tagits ifrån mig.

En dag utan värde.

En dag med smärta.

Så känner jag inför varje

dag med migrän....

Dagen betyder inte något.

Det är bara tomt och svart.

Inte nog med att jag mår

dåligt psykist & fysiskt vid migrän.

Jag mår även dåligt för att jag känner

att hundarna blir försummad på en dag.

En dag utan motion,

en dag utan nånting alls..

Det gör ont inom mig dessa dagar,

samvetet plågar mig..

Dagen kommer inte tillbaka.

Jag kan inte gott göra en dag,

en dag går inte att få ogjord...

Det gör ont.

Jag är inte hemma för det är kul.

Jag är inte hemma för jag jobbat över dagen innan.

(trött på & bli ifrågasatt)

Jag är inte hemma för att jag inte orkar jobba.

Jag är hemma för att jag är SJUK.

Så pass sjuk att jag inte kan jobba.

Jag känner min kropp.

Jag känner mig själv.

Jag vet bäst.

Jag har inte valt ett liv med migrän lr en magsjukdom.

Det är något som jag blivit tilldelad, TYVÄRR.

Jag kan inte välja det.

Jag kan inte hjälpa det.

Ingen önskar sig sjuk.

ALLA vill vara friska och leva ett lyckligt liv.

2011 har varit ett kasst år på många många vis,

aldrig förr vart så sjuk som då.

Aldrig mått så dåligt som då.

Aldrig tjänat så lite pengar som då.

Jag jobbar inte över för det är kul

eller för att jag är snäll och ställer upp.

Jag jobbar över för jag känner att jag MÅSTE,

ett MÅSTE FÖR MIN EGEN DEL.

För min plånboks skull.

Hade jag velat hade jag kunnat vart sjukskriven nu.

Det är bara ett telefonsamtal bort,

min läkare sjukskriver mig om jag så önskar.

Men nej.

Jag känner att jag inte har råd.

Jag går till jobbet och gör det jag ska.

Går på toa när jag behöver.

Jag kämpar mig igenom dagarna.

Har någon nåt emot mina toa besök,

(vilket jag vet folk har.)

Är det deras problem.

Min mage smittar inte.

Det är ingen sjukdom som smittar.

Vilket jag vet,

därför vet jag att jag kan jobba.

Hade vart en jävla skilland och varit

dålig i magen utan och veta varför.

Jag vet att allt handlar inte om pengar här i livet.

Hälsan går först.

Men jag känner att jag kan jobba & ändå gå på dass.

Än så länge funkar det.

Skulle någon klaga på detta,

får de fan be mig vara hemma då.

För annars kommer jag fortsätta jobba och gå på dass.

Mina förhoppningar är att det snart ska vara över,

att jag ska få medicin lr nåt som hjälper mig.

Allt jag ber om är fan bara ett liv så normalt att

de går att leva det...

En natt som denna, då magen har slagit bakut.

Gör även huet det.

Vaknar med migrän vid 5tiden,

DÅ är jag hemma.

För med migrän kan jag inte sköta mitt jobb.

Tabletter är intagna.

Och redan nu känner jag att det är påväg att släppa.

Känslan är så underbar...

Sova och vila resten av dagen,

det är det som är en bra medicin..

Akupunktur är bokad till den 24 Januari.

Hoppas och ber att detta ska hjälpa.

Kommer bli 5-6 veckor i sträck jag

kommer gå på detta.

Vilket innebär gå tidigare från jobb,

vilket innebär att mina komptimmar

kommer försvinna snabbt.

Det STÖR mig.

Därför vill och behöver jag jobba över OXÅ.

Behöver komptimmarna.

Men hjälpar akupunkturen bara,

så är det klart värt det.

Kan dem hjälpa mig slippa vara hemma,

så möt som de vart nu.

Då är de klart värt det...

Önskar mig bara frisk och med en och

samma inkomst varje månad.

Så man kan börja leva igen.

Njuta av livet...

Alla förtjänar ett friskt och lyckligt liv,

men långt ifrån alla får det tyvärr...

Mitt hopp börjar ta slut.

Min psyke hoppar mellan

hopp och förtvivlan.

Jag är så satans arg,

förtvivlad.

Jag vill helst bara

skrika, sparka och slå.

Få ut min ilska.

Min förtvivlan.

Mina tårar.

Idag har det varit en jävligt

jobbig mag-dag.

Fy fan!

Toa titt som tätt,

länge och inte länge.

Men JO jag har jobbat.

Till och med i tolv timmar.

Jag var närma, otroligt närma

på att gå hem.

Bara stämpla ut och dra.

Men nej...

Stannade.

Hade ju sagt jag skulle jobba över.

Och jag behöver pengarna.

Vore de inte för mina sjukdagar vid

jul och nyår hade jag fan gått hem idag.

Så Satans Plågsam har dagen varit.

Medicinen hjälper inte.

Inget hjälper...

Snart ett år sen jag TRÄFFADE

min läkare.

Endast varit telefonkontakt.

Katastrof!

Samtal igen förra veckan.

Och idag är TRE avföringsprov inlämnade.

Hoppas på snabba svar.

Snabb hjälp!?

Har dock inget förhoppningar om detta....

Ska vänta och se vad som sker nu efter

provsvaren kommer och vad de visar.

Annars får det bli K-stad sjukhus som

får mig som patient.

För nu går det inte längre.

Jag klarar det inte.

De måste göra nåt.

"trampar du snett är det en lång väg ner"

 Ett år.

För ett år sen tog jag mitt livs hitintills smärtsamaste beslut.

Ett beslut så smärtsamt att det inte går att beskriva med ord.

Ett beslut vi människor tvingas ta inför våra älskade djur.

Leva eller dö.

Deras liv ligger i våra händer.

Det är vårt beslut.

Vi vet det.

Men vetskapen gör det inte enklare.

Vetskapen gör det inte lättare.

Tanken på hennes sista andetag sliter mitt hjärta itu.

Sista sucken.

Första nålen får henne att somna.

Den andra och sista får hennes hjärta att stanna.

På ett par sekunder rinner hennes liv ut...

På ett par sekunder är allt över.

Men kvar står jag.

Med ett hål i hjärtat.

Men sorgen så tung.

Såret som aldrig läker.

Pepsi

1997-02-26     2011-01-10 

...skulle klara av att ha min mage.

Min sjukdom.

Att ständigt vara i behov av toalett.

Nytt ställe, de första man kollar är

vart toaletten är.

Behov av toalett är fel dessutom.

Då man som jag är hundägare,

mycket ute och går...

Och då finns de fan ingen pryd-het.

Jag har aldrig varit pryd eller svårt

att prata om sådant man inte ska lr borde prata om.

Fula ord kommer det ofta ur min mun.

Det är bara sådan jag är.

Sätta sig i baken när man behöver är inget problem.

Är man nödig som är man.

Måste man så måste man.

Det gäller fan alla.

Alla går på toa,

alla pissar och skiter.

Varför göra en sådan

stor grej av något så naturligt??

Nog om detta SKIT prat,

haha!

Idag kom det snö, ca fem centimeter

hade lagt sig på vägen.

En halv timma på sin höjd snöade det.

SEN kom regnet!!

Vilken STOR jävla mening att snön kom

överhuvudtaget då!! NEJ!!

Helt ärligt blev jag oxå besviken över

att snön den kom.

Varför kommer den nu när den inte kommit innan??

Nej Tack, har den hållt sig borta så här pass länge.

Kan den fan fortsätta med det...

Jag känner nu att jag vill inte ha vinter & kyla.

Nej Nej Nej, det är rätt bra som det är!

Förutom väldigt blött och trist,

men det får gå.

Det är iaf inte FÖR kallt.

Samtidigt som jag känner såhär,

vill jag ändå ha snö och kyla.

Kluven som fan!!

Allt har sina FÖR och NACKdelar.

Men ärligt så tror jag inte de kommer

blir mera vinter än det vi har nu.

Faktiskt.

Men det är bara vad JAG tror.

Den som lever får se!!

Här hemma är det iaf ljust och glatt.

Julen städades ut i lördags.

Och med vanliga lampor i alla fönster,

blir det ljust på ett helt nytt sätt.

Det känns mera HEMMA nu.

Det känns bra.

Julen kändes så jävla kort detta året.

Varför?!

Ingen aning, allt var som de brukar lixom.

Kanske tiden bara gick snabbare!?

Hela jävla året 2011 har gått så snabbt,

att när jag tänker tillbaka blir jag nästintill

lite lite mörkrädd över att...

Weird.

Något som stör mig är att min trötthet

den försvinner om kvällarna.

När jag borde vara trött,

när jag borde lägga mig tidigt.

SÅ NEJ, pigg och alert.

Fått sjukt svårt att somna,

vrider och vänder mig läääänge.

Ibland timmavis, otroligt jobbigt..

Störigt och irriterande.

Jag som Alltid innan kunnat sova

när lr vart som lixom.

Bara lagt mig och slocknat..

Men NU, nej nu går de inte.

Suck.

puss och kram

bitter fittan <3

...magen, huet, huet, magen.

För huet ska jag prova akupunktur.

Min läkare rekommendera mig att

testa iaf.

Värt ett försök??

Helt ärligt tror jag INTE på de här,

med nålar här och där.

HUR det ska kunna få smärta att försvinna?!

Men men läkaren rekommenderade ju mig,

så jag får snällt testa iaf...

För magen är det ny medicin som gäller.

Ännu en sort 3 gånger om dagen.

Och USCH för dess biverkningar...

Hata.

Men även i detta fall får jag lita på min läkaren?!

Inget val känns det som...

MEN funkar inte detta nu.

Magen forsätter strula.

Då kommer jag söka mig till

en annan läkare och sjukhus.

Kristianstad.

Just nu är allt svart känns det som.

Nåt ljus i tunnlen de ser jag då inte än..

"Bruten tid.
Brustna drömmar,
ett krossat hjärta.

Än en gång plockar jag ihop mitt pussel,
än en gång tittar jag på månen.
En sargad själ,
trötta ögon,
  så kall inuti.

Än en gång tror jag på mina drömmar
och ger vatten till min blomma.
Än en gång ställer jag frågor,
  utan att få svar..."