Gråt.

Två veckor som halt igår.

En vecka sedan konstaterad borrelia.

Och igår ett brustit korsband.

FUCK.

Det gör så ont i mig när han tittar på mig,

när han haltar fram men gör ändå allt

för att försöka se glad ut...

Hans fina lilla svans ja den går ändå,

trots smärta & sorgsen blick.

Operation 16 Augusti.

Jobbigt med så lång väntetid.

Men vad göra?

Gillar min veterinär,

litar på han när han säger att

de kommer gå bra att vänta tills dess.

Hade de vart akut, hade jag fått en tidigare tid.

Min veterinär vet vad han gör.

Jag litar på honom.

Tackar min underbara "svärmor"

som vart med som moraliskt stöd.

Hon är så jävla bra denna kvinna,

älskar henne från botten av mitt hjärta.

Blidde givetvis lunch ihop på vägen hem.

Mumma!