Jag blir så sjukt sur på mig själv,

jag ångrar så mycket jag sagt

till mig själv den senaste tiden..

Alla mina jävla principer.

"Jag ska inte det, det får inte vara så,

nej det går inte att h*n är det eller

att h*n har det så."

En stor käft smäll är vad jag behöver.

Vem försökte jag lura?

Trodde jag ens på det själv?

Det var bara en jävla försvarsmekanisk

ifrån min sida...

Jag trodde jag kunde rädda mig själv,

ställa krav och sedan följa dem.

Ja jisses så jävla DUM jag är.

Saker har hänt.

På en hundradels sekund föll mina principer.

Och fan så gött det kändes!

Jag trottsade min rädsla, mina "krav" föll

som ett korthus.

Och så jävla underbart sen!

Jag är nu fri ifrån principer.

Jag ska aldrig mer säga mig att

"något ska vara på ett visst sätt,

eller att det inte går för sig att ha det

ditten lr datten," Aldrig.

Jag ska nu gå in i detta jag tagit mig för

med glädje och lycka.

Jag är så pass PÅ att jag ska ge det en chans.

Jag har inget att förlora! Inget.

Vi lever EN gång, och det är nu det gäller!

Nu är min tid, mitt liv.

Och fan så bra det känns, en utmaning, en lycka,

en sådan glädje. Det kommer bli bra det här!

Jag känner det..

Vill man så kan man!

Vill man så går det!

Jag vill, mer än något annat,

så vill jag detta..

"Jag älskar dig"