Jag började för X antal veckor sedan.

Tog ner mina saker ifrån bokhyllorna,

snurrade in att fint och la i lådor.

Det gick X antal veckor sen gav jag

mig på byrån i hallen som blitt ett

samlings-tillhåll för det Mesta.

Några dagar gick sen tog jag mitt

plock på övervåningen.

Ännu några dagar gick och igår

gav jag mig på köket.

FAN så mycket, sånt jobb.

Tidningspapper till förbannelse.

JAG KRÄKS ÖVER ATT.
Och jag är inte klar i köket,

men fy fan jag känner INTE för

att idag...

Trots vädret är perfekt för pack, BLÄ!

Eller nej, vädret är perfekt för att baka i.

Men då jag plockat ner för mycket Alla Redan,

kommer jag Inte ge mig in i detta.

Att redan packa upp, usch nej!

Det räckte med den Verklighet som slog

mig hårt i ansiktet igår.

Bara helt plötsligt Slog Det Mig.

Att jag snart ska packa upp ALLT jag

packat ner, HAHA!

Skratta eller gråta åt Den känslan?!

Och jag som tänkte innan att "fan vad skönt

jag har lixom inte så mycket SAKER."

Men gud så fel!!!

Vet inte hur Många lådor jag har packat

hitintills... och inte kommer jag räkna dem heller ;)

Så pass tråkigt detta är.

Humöret det sviker mig.

Tålamodet är obefintligt.

Och jag vill mest bara spy galla

över allt satans skit, haha!

Ohh yeah, jag är inte bitter