Ordspråket lyder

"gammal kärlek rostar aldrig"

Ett ordspårk jag tycker är BullShit.

Den rostar, garanterat.

Du kan omöjligt känna likadant

för någon som du var tillsammans med

i tonåren men träffar när du är 50!?

Och du kan omöjligt känna lika starkt

för någon som en gång sårat dig in i själen

men efter ett par år läker dina sår och ni

börjar ses igen!?

Gammal kärlek den rostar.

Även om du blir kär i samma person igen,

kommer det Aldrig Någonsin bli som Första gången.

Aldrig.

Skillnad är det med vänskapen.

Den rostar Aldrig.

Jag tror att en vän som satt ett gott och fint

avtryck i ditt hjärta, ja den stannar där.

Oavsett om ni bara umgicks i ungdomens glada år,

eller en vän du träffat som vuxen.

En äkta och riktigt vän den finns där,

inom dig, oavsett vad.

Man delar ett förflutet.

Eller en vän som jag mött idag,

vi umgicks flitigt i tonåren.

Härjade och hade så kul ihop.

Det var mycket glädje, lycka men även tårar.

Men tiden den går och vi gled isär,

olika saker sker i ens liv..

Men NU, för ett par år sen bara,

ja då fick vi kontakt IGEN.

Efter alla dessa år.

Så består vänskapen.

Ett sånt stort glapp men ändå

ingen rost alls emellan oss.

Haft en fruktansvärt fin eftermiddag

med denna vän idag <3

Timmar av prat, prat och prat.

Ljuvligt! Vänskap när den är som den ska va.

Så Jag Vet, Gammal Vänskap Rostar Aldrig..