Det är själva satan med att jag inte kan sluta bry mig.

Sluta undra, sluta fundera, slut grubbla.

Så satans trött på mig själv...

Hur fan ska detta sluta?

Inte gått alls lång tid,

är bara i början av hela

processen att gå vidare..

FAN!

Och jag är redan dålig för mig själv.

Jag gör bara mig själv en jävla Otjänst

Hela Tiden...

Mitt hjärta är krossat.

Mitt dröm liv är över.

Min framtid är svart som natten.

Det gör ont nu.

Det är jobbigt och svårt.

Men för allas skull och för

våra egna är jag och Stefan vänner.

Så det behöver INGEN spekulera i.

Men trots vänskapen gör de

inte smärtan mindre eller lindrigare.

Mitt hjärta blir inte mindre krossat för det...

Jag kunde aldrig föreställa mig sådan här smärta.

Sådan tomhet.

Paniken & ångesten. Rädslan & ilskan.

Alltid tänkt mig stark.

Med skinn på näsan och

att det kan inte vara så farligt..

Händer de så händer det,

det går över,  man går vidare.

BULL SHIT!

Hela världen har rasat under mina fötter,

hela min framtid är svart...

Allt jag tänkt & planerat göra,

hade ju vart med HAN.

Marken försvann under mina fötter

och jag föll ner i djupaste dalen..

Hur tar jag mig upp?

Hur gör man?

Hur länge orkar man?

Hur får jag smärtan att försvinna?

Hur gör jag för att hoppet SKA

överge mig?

Hur? Hur? Hur?

Mina helt underbara & fantastiska vänner,

säger att det tar tid.

Det MÅSTE få ta tid.

Det gör ont!

Det är jobbigt!

Det är svårt!

Det kommer göra ont!

Det kommer bli jobbigt!

Det kommer bli svårt!

Jag vet det gör ont!

Jag vet det är jobbigt!

Jag vet det är svårt!

Jag vet.

Men jag vill att det ska ta slut nu...

Vill att det onda ska gå över,

som med en handklapp, poff!

Mitt hjärta har aldrig förr krossats,

aldrig förr kännt såhär.

Aldrig förr mått såhär.

Jag vet inte hur jag ska göra,

hur jag ska sitta, ligga eller stå.

Jag vet inte vad jag vill eller inte vill,

jag vet inte vad det är för dag,

knappt om det är natt eller dag.

Jag är så tom inombords att det ekar.

Men ändå gör det så ont.

Sån smärta.

MEN jag vet det går över.

Det kommer ta tid,

det kommer bli bra.

Men vägen dit känns så lång..

Oändlig.

Mina förnuftiga tanker FINNS!

Om ens bara för en stund,

så finns dem...