"En dag i taget, det räcker.
Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta.
Och bekymra dig inte om framtiden,
för den har ännu inte kommit.
Utan lev i nuet,
och gör det så underbart att det blir värt att minnas."

Om jag än idag vart överviktig,

om jag vart Det och suttit här

med ett brustet hjärta då.

Då hade någon fått låsa in mig.

Låsa in mig där jag fått hjälp.

Som tjock var självförtroendet

kasst och noll.

Det fanns aldrig något.

Och med det vill jag säga att

jag har inte ett bra självförtroende idag.

Långt ifrån!

Men det är ett helt annat inlägg.

Det enda som kunnat gjort mig glad

som överviktig och brustet hjärta,

är ju det vågen visar.

Om jag än vart tjock, hade jag nog

självmant kunnat gå ner i vikt,

hyffsat snabbt och lätt.

Iaf för ett tag, ett tag hade de gått lätt.

Då matlusten är noll och ingeting.

För första gången i mitt liv är jag inte

ens sugen på godis lr onyttigheter.

Sjuk känsla.

Sjuk.

Blir kräkfärdig så fort jag får nåt i munnen.

Det stockar sig i halsen och jag vill helst

spotta ut att igen...

Äter endast för att mamma & pappa bjuder

på middag varje dag.

Dem eller svärmor, nej förlåt.

Föredetta Svärmor..

Så alla ni som vill banta,

skaffa er ett brustet hjärta.

Den bästa metoden ever, lätt!

"ensamheten gör mig svag"

Trycket.

Känns som om jag har ett

stort tungt cementblock på bröstet.

Svårt att andas.

Chippar efter andan.

Paniken sprider sig.

Illamåendet sitter som en liten

röd djävul på min axel.

Något inombords kväver mig,

sakta men säkert...

Som om jag inte redan gick runt

som en zombie i min egen bubbla.

Allt är svart och vitt.

Så är jag så trött att jag näst intill

spyr av bara det...

FY FAN!

Jag är allt annat än mig själv just nu,

jag skrämmer mig själv.

Jag är inte bra för mig själv just nu.

Något Gud eller va fan vi är skapade av,

eller kommer ifrån,

MISSLYCKADES verkligen med den här delen..

Det brustna hjärtat, smärtan, tomheten.