Kan inte beskriva med ord hur mycket

jag önskar att det skulle finnas ett

facit för att överleva ett brustet hjärta.

Ett häfte där man kunna läsa hur

man ska gå tillväga.

Hur man ska göra och inte göra.

Att de skulle stå vad som är rätt

och vad som är fel.

Och att såhär ska du känna och såhär

ska du inte känna.

Nu är man helt ensam.

Ingen som kan säga att

DET är rätt och det är fel.

Att såhär ÄR det och såhär

är det inte.

Allt är så olika.

Från person till person.

Även om man pratar med

någon som oxå fått sitt hjärta

överkört med en ångvält..

SÅ kan man inte säga att

såhär ÄR det.

För det är olika.

Alla tacklar vi allt olika.

Och fy fan vad jag hatar dessa

timmar på dygnet.

Ensam.

Allt tyst och tråkigt.

Så dött och livlöst.

Och sova ensam.

Så smärtsamt.

Så tomt.

Så kallt.

Och att få vända på kudden

emellanåt för den är för blöt..

Smärta, när den är som värst. 

Jag ska köpa en ny säng.

Min helt egna säng.

Kollade IKEA nu ikväll,

och där fanns ju att välja

mellan lixom..

Inte farligt dyra heller.

Så så fort mina skattepengar

kommit, blir de en ny säng till

mig i mitt helt fantastiska sovrum,

med de mest fantastiska tapeterna.

Lätt dem jag kommer sakna mest

när huset ska/kommer säljas...

Och med det förstod ni säkert

att JAG kommer bo kvar i huset

tills dess att någon annan köper det.

Hur jobbigt och tufft de än kommer bli,

så ska jag göra det!

Pengar är inte allt, och det är inget jag

är van vid att ha mycket av..

Så mig kommer de lätt inte gå någon nöd på!

Men bara de att jag har bestämt mig för en ny säng

gjorde mig lite lite gladare.

Och det får man ju ta vara på.

Glädjen för det lilla, i dessa sjuka dagar.

JAG HAR ALDRIG FÖRR BLIVIT SÅHÄR KRÄNKT.

ALDRIG.

EN LÖGN!

FLERA LÖGNER?!...

JAG KAN INTE TÄNKA KLART.

ALLT ÄR KAOS.

ALLT.

Hatar att må såhär.

Hatar att känna såhär.

Hatar att vara såhär bitter.

Hatar att vara såhär negativ.

Mycket hat.

Mycket ilska.

Önskar mitt gamla jag kunde

komma tillbaka som käftsmällen

jag fick med panikångest igår..

Bara pang - boom!

Lätt, snabbt och smidigt.

Men vem försöker jag lura?!...

Det är inte enkelt.

Det är inte lätt.

Det går inte snabbt.

Det blir inte lätt.

Tar jag detta hårdare bara för att

mitt psyke redan vart skört & skadat?

Gör det ondare bara för att jag inte var

mitt rätta jag när hjärtat bröts?

Små funderingar som jag inte

kommer någonstans med...

Önskar jag kunde stänga av mina tankar.

Alla.

Verkligen Alla tankar.

Bara koppla bort dem.

Göra en kortslutning.

Inte för alltid kanske...

Men ibland, vissa stunder.

Vissa dagar, emellanåt.

Ta och få en paus ifrån tänkandet..