Det är min andra vecka,

och min tredje dag som

jag stigit upp och varit

på gymmet klockan 5.00

Jag är sjukt stolt över mig själv,

ha ha ha!

Men så är det,

har verkligen gett mig fan på

detta nu känner jag..

Hoppas och tror att de kommer

hålla i sig!

Finns bara en sak att klaga på

när de gäller gymmet.

Och det är hel väggarna med speglar.

USCH!

Är det något jag alltid ogillat så är

det speglar.

Och det har så klart att göra med

ett dåligt självförtroende.

Alltid speglat mig så lite som möjligt,

när jag borstat tänderna på sin höjd.

Det enda jag ser som positivt nu med

speglarna..

Är att jag ser hur jävla smal jag är,

haha!

Vilket jag INTE inser annars,

då jag inte känner mig så smal

som jag är..

Så är det svårt.

Tre dagar på gymmet nu,

tre dagar med spegel väggarna

och ändå är min första tanke

när jag går över golvet;

"fan vad smal jag är"

OTROLIGT jobbig känsla.

Kanske skulle vi sätta upp

spegelväggar här hemma?

Så man alltid såg sig,

i helbild.

Kanske skulle min hjärna

förstå då?

Och nej jag är inte sjuk,

jag har inte anorexia.

Jag och min hjärna är

bara inte överrens.

Det är en STOR omställning,

det tar tid!

Vågen visar 65 kilo minus,

och min spegelbild visar

en smal jag.

Mitt livs bästa beslut,

att göra operationen.

Älskar livet mer nu

än någonsin innan..

Lycklig!

Livet är vackert <3