Tisdag 19 oktober,

13.30

Inbokat besök hos min läkare,

Katarina Glad.

Hon hör att det låter annurlunda

på min högra lunga när jag andas.

Därför jag sökte,

kunde inte dra djupa andetag

pga av smärta.

Dessutom inte heller sova

om nätterna,

då jag vaknade varje gång jag

försökte byta sovställninig.

Gladan skickar mig direkt till

lung-röntgen i stan.

Hon sa att troligtvis kommer

dem där efter skicka mig

till akuten.

15,00 röntgen.

En kvart senare har man förnedrats,

tatt av sig på överkroppen inför

en främmande människa.

Det är förnedring för mig iaf!

Får sitta och vänta tills

16,00, DÅ skickas jag

ner till akuten.

Jag får sitta ovh vänta i TVÅ

timmar bara för att få anmäla mig.

TVÅ TIMMAR!

Vid 18tiden kommer jag in,

träffar en sjuksköterska.

Som säger att läkaren kommer snart.

KUL skämt där!

19.00 kommer läkaren,

"ung" kille 30-35år.

Jobbigt men sant!

Jag tror det är så här,

att unga läkare TYCKER

det är jobbigt med unga patienter.

Fick intrycket av honom,

han verkade så osäker & obekväm.

Och själv klart föredarar ju jag

inte heller "unga" läkare.

 

Men efter väntat på så länge,

med typ sittsår i röven.

Struntade jag i vilket!

Jag ville bara hem.

Doktorn sa han ringt en annan

doktor som skulle komma,

han var speciallist inom lungor.

Det jag led av var vätska i höger lunga.

Där av min smärta och allt.

Ingen vet VarFör jag fått det.

Antagligen av en lunginflammation!?

Men borde jag inte fått ont innan?

Ja jag vet inte,

man får ju lita på dem lixom.

Runt 20tiden kommer herr ungeläkare igen,

och berättar att jag kan gå hem för

att läkare nr två kommer inte.

SUCK!

Men att jag ska infinna mig på sjukhuset

morgonen efter 9.00 på lungmottagningen.

20 oktober 9,00

infinner jag mig på lungmottagningen.

En dag jag trodde skulle bli fruktansvärd,

början till slut.

Men med en Underbar Läkare

och en ännu underbarare undersköterksa,

blev dagen inte alls så jobbigt som jag trodde.

Skickades upp till lungröntgen,

för att ta ultraljud av lungan.

Där en läkare ritade mig på ryggen,

där tömmnings nålen skulle gå in.

Mellan två revben, under skulderbladet nåt sånt.

Vid halv elva tiden började tömmningen,

och visst fan var de obehagligt.

Men de gjorde inte så ont som jag trott.

Jag föreställde mig något tio gånger värre,

något man sett på en sjukhus-tvserie typ.

Men som sagt,

det var en underbar läkare och undersköterska!

Dem tog väl hand om mig!

När nålen lr slangen väl var inne,

fick jag gå ut och se på tv i väntrummet.

Tog ca 1½ timme innan allt vart ute,

TOLV OCH EN HALV DECILITER

vätska pumpade dem mig på.

TOLV OCH EN HALV DECILITER,

otroligt mycket!

Hur mycket rymmer en lunga undrar man ju?!

Bedövningen började släppa och smärta började

kännas inuti lungan.

Där tömmningsslangen satt.

Men när den väl var ute,

var de som vanligt.

Tio över ett åt jag första gången igår,

en svindyr köttbullemacka i kafeterian.

Haha!

Och inte var den god heller...

Halv två var det dags att lämna blod,

dem skulle göra odlingar.

Kolla efter lite allt möjligt visst.

Och fan vad svår jag är att sticka!

Blåmärken både höger & vänster armveck,

usch!!

Aldrig roligt det där,

jag får alltid bara sopor, haha!

Kommer inte ihåg om klockan var vid

två lr tre.

Men då var det dags för röntgen igen.

Allt såg bra ut!

All vätska var borta.

Och jag ber att de förblir så,

vill inte göra om tömmningen!

Helst aldrig igen...

Nästa Torsdag ska jag tillbaka,

röntgas och träffa läkaren.

Håller tummarna tills dess!

Att jag blir bra nu..

Äter både kåvepenin och

några andra antibiotika piller.

Hoppas hoppas hoppas,

INTE vätskan kommer åter.

När alla spänningar och allt släppt igår,

då kom det.

Migrän anfall deluxe,

hade känningar under dagen.

Hade tatt tabletter men inte hjälpt.

Även första delen av denna dagen

har varit hemsk!

Var inne och hämtade starkare tabletter innan,

och nu känns det bra.

Endast lite tung i huet..

Sådär jag,

nu har jag delat med mig av mina

två dagar i helvetet tur och retur.

Verkligen tur att jag kom tillbaka

till verkligenheten..

För där hade jag inte velat stanna!

Vill tacka alla som skickat sms

lr en rad på facebook <3

Det gör mig så glad!