Som om de inte tog tillräckligt med blod förra veckan,

nej då.

Idag var det dags igen,

jobbigt!

För att sticka mig är som sagt svårt,

och obehagligt är det..

Med en nål rotandes inne i armvecket, usch!

Men när sköterskorna ser alla mina tattoos,

haha tror jag dem tänker;

"att hon ska då inte gnälla över smärtan."

Men skillnaden är STOR,

den är så stor att de går inte

ens att förklara..

Dagen i övrigt har vatt kass,

legat i migrän IGEN.

Och inte gjort många knop.

Börjar bli sur nu,

vill må bra!

Vill ha iaf lite ork & lust,

till nånting..

Blev fan orolig dag när stick-sköterskan

SÅG att jag andades lustigt.

Syns min smärta så??

Eller såg hon de bara för hon är

inom sjukvården?

Nog bara för hon är inom sjukvården,

dem har ju ögon för sånt..

Ska ha iaf.

Mitt inre plågar mig för att hundarna

blir lidande nu när jag är sjuk.

Inte aktiverat med dem en promenad på

typ två veckor nu..

Och ju längre tiden går,

dessto jobbigare känner jag det.

Stefan går så klart och gör så gott

han kan..

Men han jobbar hela dagarna och sånt,

vi brukar ju hjälpas åt.

Men inte nu,

jag orkar inte, sen får jag inte gå för Stefan.

Och klart är det dumt,

jag måste bli frisk nu.

Riktigt bra!

Innan jag börjar ut och gå.

Men jag mår iaf dåligt,

dåligt samvete för dogsenes skull.

Även att jag vet att dem mår & ahar det bra,

trots inte motionen flödar som innan.

Bara jag som är löjlig, säkert.

Tycker iaf många.

Men det ÄR så jag känner.

Även sur över de här med gymmet,

haha!

Jag som vatt så duktig.

Jag som fick upp glöden där ett tag..

Kommer den komma tillbaka?

Kommer jag fixa det igen?

Frisk.

Jag vill bli frisk nu.

Jag vill bara få må bra.

Livet är vackert <3