Det absolut värsta med min upp och nervända värld,

är att behöva dela på hundarna.

Att jag inte kommer få ha alla alltid.

Det gör så ont.

Mitt hjärta gråter och svider...

Men idag kom äntligen Egon & Bodil hem igen.

Bara tills på Tisdag, sen iväg å kommer på Söndag igen.

Men att ha dem hemma nu gör mig så glad,

jag känner mig hel, och med alla fem huliganer

i huset igen gör det mera levande.

Att dela hundarna är ett måste,

och allt föll sig naturligt vilka som

ska ha vilka.

Men fan så ont det gör!

Jag vet inte hur jag ska klara det,

när hela karusellen är över.

När det lixom blir på riktigt!

När huset är sålt och flytt är på G,

känslan inför detta är så obehaglig..

Men att vara ifrån dem nu,

är bra.

Eller nej inte bra,

men att jag vänjer mig.

Eller jag kommer Aldrig vänja mig,

men att känna hur de känns utan dem här

hemma, under kortare tider, kanske gör

det lättare i slutändan?!

Ingen aning...

Vill och försöker inte att tänka på

denna hemska sepration ifrån Egon & Bodil,

när hela karusellen är klar.

Det ger mig kalla kårar,

jag får panik och svårt att andas.

Det gör så ont, det känns så hemskt.

Detta är och kommer bli det som gör

mest ONT i detta.

Helt ärligt!

Ny man kan jag träffa, och nytt hus kan jag köpa.

Men hundarna, dem är Oersättliga!...

Kvällen igår var en succe!

Så kul, så trevligt,

så crazy! ;)

TACK -

Anna, Emilai & Tessan <3

MEN fan nu är det bra med

party och gallej för mig..

För ett Bra Tag framöver.

Herregud!!!

Är så trött, halv fyra idag

steg jag upp från soffan.

Inte Okej.

Mår inte dåligt, inte ont,

men trött, så trött.

Obotligt trött.

JOBBIGT!