Du mår dåligt.

Smärtan skär i ditt inre.

Du har panik och vet inte hur

du ska klara ditt inre...

Jag kan förstå det.

Jag förtstår känslan.

Du dricker dig FULL.

Du svävar på moln,

in i en annan värld, en annan tid.

Allt känns bra DÅ.

Du skrattar, ler och njuter.

Du släpper loss, har kul.

Du bara ÄR, du bara GÖR.

För en hundradels sekund,

kan jag förstå varför folk dricker

när de mår dåligt... Ärligt.

MEN när du vaknar då?

I ditt riktiga liv!

I verkligheten!

Hur mår du?

Vad gör du?

Känns de bra?

Var de värt det?

Människan är så satans ynklig

och patetisk.

Skrämmande, usch.

Nej jag är inget undantag,

jag har gjort samma sak, haha!

Men som skrivit innan, jag har ju

blitt Något Störd....

Men med detta även lärt mig,

att det är inte värt att.

Stunden den hjälper inte i längden,

inte alkoholen heller.

Den som tror på de, ÄR RIKTIGT SJUK ;)