Som jag längtat och väntat på att

huset skulle säljas.

Jag som trodde de skulle ta lång

tid, men fan så snabbt det gick.

Och helt plötsligt är det bara

att börja packa, packa & packa.

De där förbannade flyttlådorna

har stirra på mig i veckovis.

Nu, nu kan jag börja när jag vill.

Det är bara att sätta igång.

Ner med allt, på med tidningspapper

sen lite fint ner i lådorna.

De finns inget hinder längre,

det är bara att börja...

Men det var inte så jävla enkelt

som jag trott...

Jag drar mig för det.

Rädd för vad som komma skall.

Hur jobbigt kommer de egentligen bli?

Hur ont kommer det göra?

Hur många tårar kommer det kosta mig?

FUCK.

Vem fan försöker jag lura.

När verkligenheten kommer ikapp

bleknar långsamt glädjen...

Imorgon?

Imorgon är det dax.

Det måste göras.

Trots smärta & ångest..

Det finns ingen väg tillbaka,

det är som det är.

Just Face It!