Det var nog meningen att det var så jag skulle känna mig efter jag kom till jobbet idag.

Utskälld och förnedrad.

Men jag är inte som alla andra,

 utan istället skrattade jag.

Vilket jag små gjort hela dagen.

Jag blev så glad och överraskad över hur dagen började, haha!

Och varför jag känt sådan glädje hela dagen,

förstår jag inte redigt.

Har verkligen grubblat och försökt förstå mig själv,

min reaktion.

Men inte funnit något bra svar..

Kan bero på några olika saker,

att jag uppskattade personen i frågas uppriktighet.

Istället för att snacka skit kom hon till mig med sina synpunker. (Respekt för det!)

Eller oxå att hon fått det hela om bakfoten, att hon så innerligt trodde ALLT handlade om henne.

Tror inte folk att jag träffar människor utanför jobbet?

Att jag inte umgås med andra än mina arbetskamrater?

Att jag inte upplever saker och har åsikter om saker som sker utanför jobbet?

Allt ligger i betraktarens ögon...

Och jag är nog garanterat lättare att HATA än att ÄLSKA   

 

Sneki

23 februari 2010 21:59

oj då .. men de måste väl ändå vara skönt att hon kom fram till dig :) istället för att snacka skit bakom ryggen

http://ssneki.blogg.se

 

Martina

24 februari 2010 09:48

Du är definitivt INTE lättare att hata än älska, ville bara inflika det ;) Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fram. Tillbaka. Hit. Dit. Nu. Då. Kär. Galen. Tårar. Ångest.Glädje. Sorg. Lycka. Olycka. Välbehag. Smärta. Oro. Hat. Mitt. Ditt. Vi. Jag. Du. Ni. Varför. När. Hur. Beslut. Panik. Svag. Sta...

        "Förbjudet och fel så började våran lek. Mitt hjärta blev ditt lika snabbt som vinden. Du gjorde mig levande & svag och aldrig för har jag kännt sådant välbehag! Men du började vela och det var då allt skena. Vi gick in i en k...