Det var nog meningen att det var så jag skulle känna mig efter jag kom till jobbet idag.

Utskälld och förnedrad.

Men jag är inte som alla andra,

 utan istället skrattade jag.

Vilket jag små gjort hela dagen.

Jag blev så glad och överraskad över hur dagen började, haha!

Och varför jag känt sådan glädje hela dagen,

förstår jag inte redigt.

Har verkligen grubblat och försökt förstå mig själv,

min reaktion.

Men inte funnit något bra svar..

Kan bero på några olika saker,

att jag uppskattade personen i frågas uppriktighet.

Istället för att snacka skit kom hon till mig med sina synpunker. (Respekt för det!)

Eller oxå att hon fått det hela om bakfoten, att hon så innerligt trodde ALLT handlade om henne.

Tror inte folk att jag träffar människor utanför jobbet?

Att jag inte umgås med andra än mina arbetskamrater?

Att jag inte upplever saker och har åsikter om saker som sker utanför jobbet?

Allt ligger i betraktarens ögon...

Och jag är nog garanterat lättare att HATA än att ÄLSKA   

En sak som stör mig väldigt mycket,

är att folk säger så mycket men inte gör nåt åt det.

Och då menar jag i det här ätar-syftet.

Varför sitta och säg.

"nej jag skulle ju inte äta kakor"

"nej nu måste jag försöka gå ner i vikt"

"jag borde ju inte äta vitt bröd"

Finns inget värre än att sitta och höra på sånt här,

sen ändå äter folk vitt bröd och kakor.

Jag menar inte att det är Lätt att stå emot,

tvärtom!

Men är du inte bestämd,

har du inte viljan.

Lyckas du inte!

Jag VET vad ni tänker!

Att det är lätt för mig att säga,

som har FACIT I MIN HAND !!!

Men jag gjorde inte min operation för att jag kunde gå ner i vikt,

jag gjorde den för att jag INTE kunde.

Jag har en gång i tiden kunnat,

gå ner 20-25 kilo på ett år.

Men ju längre tiden gick,

ju mer jag åt och ju mer jag gick upp.

Så var jag fast!

Men nu kan och brukar jag tänka tillbaka på livet innan,

hur jag åt och vad jag gjorde fel.

Jag vet vad som var fel.

ALLA vet vad dem äter och vad som är fel!

Men när man är där,

ser man inte det.

Och man orkar inte ta tag i det,

skjuter de framför sig och tänker

"jag skärper mig efter helgen"

Jag har inte alltid lätt att knipa käft,

det är en av mina laster.

Och jag säger gärna till folk att

"ÄT INTE DET DÅ!"

Något jag INTE skulle sagt innan mina 62 kilo försvann.

Och ALDRIG att någon har hört mig sitta och säga,

"nej jag borde inte äta det"

"nej jag ska ju försöka gå ner i vikt"

ALDRIG!

Jag skulle aldrig skjunkit så lågt att,

någon kunde hålla med mig i sina tankar.

Sådant höll jag för mig själv!

Och det roliga är att det är oftast inte ÖverViktiga Personer,

som gnäller och säger att dem IntE borde äta ditten lr datten...

Utan det är dem som kanske har några en staka kilo för mycket.

SUCK!

Denna operation är mitt livs bästa beslut.

På 9 månader har jag tappat 62 kilo!!!

Helt ofattbart och jag älskar det, hehe!

Jag älskar det samtidigt som jag hatar det,

hatar att jag inte kan se mig i speglen och se

att 62 kilo är borta!...

DET FINNS NÅGOT SOM ÄR DET MEST FRUKTANSVÄRDA

ATT HÖRA NÄR MAN ÄR ÖVERVIKTIG.

OCH DET ÄR NÄR DE SITTER NÅN SMAL JÄVEL OCH SÄGER,

ATT DEM SJÄLVA BEHÖVER BANTA!

ATT DET STICKER UT MAGE HÄR OCH DÄR!

HUR KAN MAN SÄGA NÅGOT SÅDANT NÄR DE SITTER EN ÖVERVIKTIGT PERSON I NÄRHETEN?

DETTA ÄR NÅGOT SOM JAG VARIT MED OM SÅ MÅNGA MÅNGA MÅNGA GÅNGER, OCH DET HAR GJORT MIG SÅ FÖRBANNAD OCH LESSEN VARJE GÅNG!

SÅ TILL ALLA SMALA JÄVLAR,

KNIP KÄFT OCH SÄG ALDRIG NÅGOT SÅNT HÄR!

TÄNK PÅ DEM RUNT OMKRING DIG.

HÅLL DINA 2-3 KILOS ÖVERVIKT FÖR DIG SJÄLV.

Gud vad jag känner mig lätt inombords nu,

fått ur mig så mycket tankar och åsikter, haha!

UnderBart!...

Trevlig Tisdag på er gott folk <3