Livet med hund är underbart,

de ger så mycket glädje och kärlek!

Men det oxå en kamp som handlar om

ledarskap och uppfostran.

Att ständigt vara konsekvent.

Att aldrig ge sig...

Vilket jag så många gånger misslyckats med.

Men för mig är det viktigaste allmän lydnaden,

då jag inte är intresserad av tävlingar.

Utan hundarna för mig är sällskap!

Det ska vara lugna och harmoniska hemma,

kunna gå fint i koppel och bete sig när

vi möter andra hundar.

DET är viktigt för mig...

Sen att jag har glada hundar ser jag både

som positivt och negativt.

För när de kommer någon hit,

jisses, KAOS!

Men ett glädje kaos.

Ett kaos som inte uppskattas av alla,

och det förstår jag.

Inte alla som gillar hundar som är SÅ på.

Men jag gör mitt bästa vad gäller hundarna,

och ja jag är väl nöjd med dem.

Haha, för hur det än är så är det ändå

mitt fel när något går snett.

Det är jag som är ledaren!

Jag som ska bestämma.

Allt handlar om mig, inte om dem.

Idag mötte jag en man med en hund.

Där ledarskapet verkligen brustit.

Har sett han och hunden innan.

Och det är ingen rolig syn.

Då hunden verkligen blir TOKIG

vid hundmöten...

Totalt Crazy!

Och jag led med mannen,

tyckte nästan men bara nästan

lite lite synd om honom...

Men ändå inte.

Jag kände igen mig,

då det kunde vart jag och Bill.

Men ändå inte.

Jag stannade med Bosse & Lennart,

gick upp i gräset på den smala cykelvägen.

Det underlättar för mig,

att ha de sittande, NÄR det går.

Och jag hade hoppats de skulle hjälpt mannen med,

men nej.

Hunden flippade totalt!

Såg ilskan i mannens ögon.

Och istället för att gå förbi,

valde han att vända.

Inte Okej!

Hunden som kanske vägde 25 kilo,

hade någon slags sele på sig,

kunde han lätt "bärt" förbi oss.

Fan ta tag i hundjävlen, rent ut sagt.

Och bara gå. GÅ!

Mannen lät hunden vinna,

genom att vända om och inte passera oss.

Förbannad till max, vilket syntes väl.

Det finns en andledning till att jag

har nosgrimma på Bill.

Och det är just för såna tillfällen.

Man drar åt runt snoken,

sen "bär" man förbi honom.

Det ser inte trevligt ut!

Och det är inget kul!

Men vid tillfällen där ett möte är ett Måste,

ja då gör jag så.

För det är de enda som funkar för mig,

för oss. Mig och Billan.

Han är sex år,

och vi har bråkat om detta SÅ många gånger.

Och jag vet att felet är mitt från början,

något har brustit i mitt ledarskap.

Jag har provat med allt vid hundmöten,

och visst funkar godis.

Men inte alltid,

och inte alltid man hinner eller kan ta upp detta.

Det finns en andledning till att jag går så

mycket som jag gör med dogsen.

Då jag helst går själv med Bill.

Det blir enklast.

Han får all fokus,

och jag kan jobba med honom.

Bara honom.

Livet med hund gäller att ta och ge! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fram. Tillbaka. Hit. Dit. Nu. Då. Kär. Galen. Tårar. Ångest.Glädje. Sorg. Lycka. Olycka. Välbehag. Smärta. Oro. Hat. Mitt. Ditt. Vi. Jag. Du. Ni. Varför. När. Hur. Beslut. Panik. Svag. Sta...

        "Förbjudet och fel så började våran lek. Mitt hjärta blev ditt lika snabbt som vinden. Du gjorde mig levande & svag och aldrig för har jag kännt sådant välbehag! Men du började vela och det var då allt skena. Vi gick in i en k...