jag är så mycket gladare och lyckligare,

än någon gång innan i mitt liv.

jag älskar och uppskattar livet

så mycket mera nu.

jag är tacksam.

men samtidgt finns det något som delar min själ i två,

den ena delen slits ut emellanåt och jag ser hjälplöst på.

jag försöker att inte tänka på det,

men samtidigt finns det där dagligen i mina tankar.

det knäcker mig snart och men jag vet inte hur!?

hur blir det när jag inte bryr mig mer?

vem gör det då?

hur hjälper jag den som inte vill bli hjälpt?

hur säger man till en sjuk person att den är sjuk,

när inte den själv inser det?

jag står jämte hjälplöst och ser på,

när problemet blir djupare & djupare.

och ju djupare det blir,

dessto djupare delas min själ in i två...

Livet är vackert <3