"Rebecca Nilsson"

Hela vägen in till rummet bad

jag till gud att de var kvinnan som

hämtade mig i väntrummet som

skulle undersöka mig.

Och inte att hon skulle be

mig att sitta ner och invänta läkaren.

Och today was my lycky day!!!

Det var kvinnan som hämtade mig

i väntrummet som undersökte mig idag.

Så satans BRA.

Allt känns så mycket lättare med en kvinna,

vet inte vad det är.

Men kvinnor emellan kanske,

HAHA!!!

Idag har vi gjort en insatts i vårt kök.

Avfrostade frysen igår kväll/natt

och rensade ut & kastade en hel del.

Ex alla mina muffins & lussekatter,

haha.. sista gången jag bakade det.

Jag får hålla mig till kanelbullar,

för dem äts iaf upp!

Det blev även städ och rensning

i kylskåpet idag.

Sånt tråkigt som man måste göra.

Men då det är soptämning imon får

man ju passa på lixom.

Blev en sväng till Maxi för

att fylla på förråden.

och fullt blev det verkligen!!

Hehe, gött med mat ju!!

Maxi är inget ställe jag ska

STOR handla på igen.

DYRT!!!

Jag brukar ta Willys,

men idag blev det Maxi.

Då SvärMor vunnit X antal

tusen där, presentkort..

Och vi fick ett par stycken,

så fick det bli Maxi.

Så det var ju billigt så,

men dyrt i sin hel het..

haha, rörigt där!

Igår var de årets första tjänstehundsträning,

Äntligen börjar det igen!!

Och det gick bra,

riktigt bra!

Egon han var så taggad,

roligt att se!

Nu har vi Lördags förmiddagarna

räddade framöver..

Nice!!

Hoppas även papprena kommer iväg

i veckan till det här med gröntjänsten.

Anmälningen dit fyllde vi i igår nämligen,

Halmstad som alternativ nr ett.

Den jag håller tummarna på att komma med i!!

Vi får invänta svar och se

vad som händer och sker helt enkelt..

Jag två veckor i militärens tecken,

haha!

Spännande!!!

Men oxå så sjukt skrämmande...

Det kommer lätt bli min största

utmaning hit intills i livet....

Nu ska jag göra något

som är så uttråkande

och jobbigt.

Inget måste, iaf inte för mig.

Men jag känner att tills imon

då vill jag ha det gjort..

RAKA BENEN!!!

Finns de något tråkigare??

Nej fan, inte om ni frågar

mig iaf.. haha!

Bläää!

Enda andledningen är att

jag ska till Läkaren imon bitti

i K-krona.

7.45 ska jag infinna mig där,

jobbigt, hehe!

Men sant!...

Mammsen min ska med mig,

mesig som man är.

Haha!

Tråkigt och köra ensam.

Och tråkigt med läkarbesök

oxå för den delen..

Och Mamma är ju alltid Mamma,

henne kan jag ha med mig vart som!!

Det känns tryggt...

"oron växer inuti mig"

Köpt broddar till oss.

Och det var en mycket bra investering!

Då det är IS vägar nu,

skrämmande halt.

Men med broddar så blev de ett bra grepp,

slapp gå och spänna sig som man bajsat på sig.

HAHA!

Rekommenderar detta till alla promenad glada själar   

"Vackra ting är plötsligt förskräckliga ting.

Min Fantasi värld med sol är Verkligheten med tung snö just nu.

Min sanning är en lögn.

Mina andetag är fejk samt mitt hjärtas slag.

Mina ord är obetydliga bokstäver sammansatta i meningar,

menade att vara guld fast suddades ut.

Mina tankar är så fast i mej att dom ekar i mitt huvud.

Ska det göra så här ont att leva i verkligheten?" 

Orolig & lite rädd.

...söta som socker!!!

Jag tar mitt uppdrag som kennelflicka på STORT

allvar.

Mycket gos och bus när jag kommer!..

Hade så gärna vatt där varje dag

och härjat runt..

Men jag får bärga mig ju, hehe!

Men kanske de blir ett besök redan imon,

haha!

Beroende faktorn är STOR!

Tiden har gått sååå snabbt,

på måndag är lucia puppysarna

5 veckor!!!

FEM VECKOR lixom,

vart har den tiden tagit vägen??

Otroligt!

Kennelflicka som jag är,

men denna vecka har jag varit en dålig en.

 Inte träffat valparna sen i Fredags, tyvärr.

Men denna vecka har varit allt annat än bra,

varken ork lr lust för något...

Och att titta till valparna kanske blir smärtsamt,

då jag garanterat kommer tänka på Peppan

när hon var så liten och gosig.. 

Jobbigt & bara tänka tanken nu.

Men imon kommer jag få träffa de små Lucia valparna.

MYS!!!

Stefan han var i Hopatäppet i veckan,

och han sa hur goa de små liven var nu.

4 veckor ju,

och fullt ös.

Haha, som det ska vara med andra ord.

Så jag ser fram emot imon kväll,

då blir det valp mys igen!

www.ritous.se

Dagarna dem flyter sakta med säkert förbi.

Det känns tungt,

det känns hårt.

Ögonen svider än,

efter allt mitt tillbaka hållande av tårar.

Det går över förväntan bra på jobbet.

Känns som om jag pratar med Vem Som Helst.

Eller Lyssnar på Vem Som Helst.

Allt för att slippa sjunka in i mina egna tankar.

För dit kan jag inte komma,

iaf inte på jobb..

Då är det kört.

Så länge tankarna är på annat flyter det på.

Men båda dagarna när jag satt mig i bilen,

då kommer tårarna.

Efter att ha hållt att inne hela dagarna,

tillåter jag dem att rinna..

För mig var hon inte vilken hund som helst,

för mig var hon inte vilket husdjur som helst.

Hon var min,

min första egna älskade hund.

Som jag så länge tjatat efter,

som barn..

"Köp en ny" sa en till mig på jobb idag.

SUCK!

En som inte förstår säger bara en sådan sak.

Spelar ingen roll om jag köper en ny hund,

om jag så köper en av samma ras,

som ser näst in till exakt likadan ut..

VAD HJÄLPER DET??

Det är inte Pepsi..

Dem är individer,

precis som vi människor.

Peppan kommer aldrig åter,

hur många springer spaniels

jag än köper..

HON kommer inte tillbaka.

Livet är hårt och kallt emellanåt.

Sorg är något man lär sig leva med,

vare sig man vill eller inte..

Död och sorg ingår i allas liv.

Det är något vi inte rår på

eller kan styra över.

Man får lära sig leva med det,

bearbeta sorgen på sitt vis..

Allt tar sin tid.

Men vad än alla säger,

så ljuger dem..

För jag VET att,

Tiden läker INTE alla sår..

"she will always be my number one"

    1997-02-26

   2011-01-10

Årets hemskaste upplevelse är upplevd.

Nu klarar jag vad helst detta året.

Verkligen en dålig början.

2011 kommer bli ett år med sorg

i mitt hjärta.

Ett hål i mitt hjärta.

Ett tryck mot bröstet,

ögonen dem bränner.

Av alla tårar igår,

men oxå av allt tillbaka hållande.

Tror jag kunnat gråta i timmar..

Men jag kan hejda mig,

jag måste hejda mig.

Inte kan jag gå runt och gråta på jobbet,

ingen som förstår där..

De som förstår mig är dem med samma

inställning till husdjur som jag.

Människor med ett intresse & en brinnande passion

för sinda djur...

Det är dem som förstår.

Finns inget som någon kan säga

eller göra för att det ska kännas bra.

Allt kännas skit just nu,

allt är smärtsamt.

Och det kommer de vara nu,

och jag kommer tillåta det vara det.

Tiden läker INTE alla sår...