helt otroligt.

men det är exakt två år sen idag,

två år sen jag opererades i stockholm.

gastric-by pass !!!

absolut mitt livs bästa beslut!

68kilo lättare och livet har fått

en helt annan mening.

jag ser positivt på allt numera.

allt är så jävla lätt att göra,

inget är jobbigt längre.

fysiskt alltså.

det enda som inte hänger med

i min viktnedgång är huet.

där är det jobbigt!

då jag inte känner mig så

smal som jag är.

varje gång jag ser mig i speglen,

tänker jag fan fortfarande:

"fan vad smal jag är?"

men vaqför känner jag mig

fortfarande tjock?

Varför kan kan jag inte få känna

mig så smal som jag är?

Ska jag behöva ha en spegel framför

mig hela tiden för att huet ska förstå?

nej jag är inte sjuk pga detta!!!

jag äter och har hälsan med mig..

det är BARA huet som inte förstår.

Vet att jag nog hade mått bra

av att gå och prata med någon.

typ en psykolog lr dylikt.

men jag har inte tatt tag i den biten!

Får se om jag någonsin gör det ens....

En annan sak som stör mig,

men de har kommit nu på senaste.

sen jag blev sjuk me det här med

magen som spökar nu...

Jag är trött på ALLA som säger

att min gastric-by pass är orsaken.

Det är det inte!!!

Det var något av de första jag

frågade min läkare ska ni tro.

och det har inte med operationen

att göra...

tarmsjukdomen kom 1½ år efter

operationen och skulle dem ha samband

med varandra skulle tarmsjukdomen

kommit tidigare.

så sa läkaren, bara att lita på det?!

Men jag har oxå frågat mig frågan,

hade jag fått tarmsjukdomen även

om jag inte opererats?

Inget jag någonsin kommer få svar på...

hur som helst ångrar jag inte min

operation, aldrig.

det är som sagt det bästa som hänt mig.

en dröm har blivit sann.

jag har blivit smal,

jag kan gå in i vilken jävla affär jag

vill och köpa kläder...

känslan är helt otrolig,

glädjen jag känner går inte att beskriva...

livet är vackert