Jag har dåligt samvete för mina stora gossar idag.

Vädret har vatt kasst,

jag har mått kasst.

Så någon motion har de inte blivit.

Gjorde dock mitt bästa med att

aktivera dem lite mentalt idag.

Provade de nya brädspelet jag köpt till dem.

Det var uppskattat,

när dem väl förstått

vad som skulle göras.

KUL att se dem jobba & tänka.

Imorgon hoppas jag på BRA väder,

och att jag ska Må Bättre.

Jag ska iaf upp tidigt.

Finns & göra inne även om vädret

de suger ute lixom.

Men idag har jag verkligen kännt mig

kass och allmänt nere.

Inte orkar eller velat göra något.

Nån gång kan jag väl få ha en sån dag?

Även att mitt dåliga samvete skriker av

smärta just nu...

Får jag bita i det sura äpplet!

SUCK!

Det vettigaste jag gjort idag,

är nog muffins baket här nu ikväll.

Inte ens sugen på muffins,

men jag hade frukt i kylen.

Nektariner blev det i denna gången,

haha!

Ja min fantasi är de inget fel på.

Får se när mannen min är hemma,

hur goda eller inte goda dem är!

Och sen är de så jävla enkelt att

slänga ihopa muffins smeten.

Så varför inte??

Eller varför egentligen??

Haha, nej fan jag är inte bitter!....

Egentligen skulle jag varit glad

och sprallig just idag.

Då det egentligen är min första

semester vecka av fyra.

Allt borde varit glatt och härligt.

Men idag sutter jag här sur och

aningen extra gnällig och bitter.

Inte nog med att jag fortfarande,

skiter blod flera gånger om dagen.

Har jag nu oxå blivit förkyld!

En förkylning får man så klart räkna

med emellanåt.

Inte den som gör mig speciellt sur,

eller jo det oxå.

Men i huvudsak är det magen.

4 veckor med "medicin" och det

är inte bra än.

Nu har jag fått mera tabletter,

och en längre sjukskrivning.

TACK.

Verkligen, tack!

Verkligen en härlig semester lycka,

så fan heller.

Allt känns skit!

Ingen förtjänar att vara sjuk på sin

semester.

Ingen.

Och ingen förtjänar att bli utan

semester!!

Och till er jävlar som tycker

att jag är hemma på rena semestern.

Vill jag bara ge fingret!!!

Det är fan inte rätt att skita blod

flera gånger om dagen.

Alltid kolla toaletter när du ska

iväg någonstans.

Ibland till och med ta på dig

en "blöja"

Jag börjar tröttna.

Mitt psyke börjar svikta.

Jag blir mer och mer bitter.

Och jag tänker lite såhär,

nu äter jag SAMMA medicin

som när jag blev sjuk senast och

utsläppt ur sjukhuset.

Men vad händer när dessa är slut??

Kommer de bli som nu??

BRA ett par veckor sen kommer

det tillbaka??

Jag kan fan inte låta bli att undra...

Paniken sprider sig och jag vill

bara lägga mig ner och skrika...

Jag vill inte ha någon som

tycker synd om mig.

Jag vill bara inte att folk

lägger sig i eller tror de

vet vad jag går igenom.

Sköt ert eget och skit i mig!

Är det för mycket begärt?!