Jag försöker att inte inte tänka på det.

Jag försöker se ljust på det hela.

Jag försöker vara positiv.

Tänka positivt.

Jag tror jag är så jävla mycket

starkare än vad jag är..

Det har jag lärt mig utav detta.

Jag är allt annat än stark.

Helst vill jag bara gråta

hela tiden...

Ögonlocken är tunga av

alla tårar som vill igenom.

Ögonen svider av allt mitt

tillbaka hållande av tårarna..

Imorgon hoppas jag på svar.

Bra svar.

Rätt svar.

Och med det hoppas jag att

mitt plågade inre lugnas...

Vågar inte tänka på hur det blir

om svaren blir dåliga & fel.

Jag klarar inte det.

Det går bara inte.

Jag vill inte.