Jag har alltid varit omringad av hästar.

Vänner har alltid haft häst.

Jag har ofta varit med,

men iprincip aldrig ridit.

Inte ofta iaf.

Visst har man lärt sig en hel del

genom åren bara genom att

vara med och titta.

Men de gånger jag ridit har

jag fått att serverat på silverfat.

En klar häst att hoppa upp på lixom!

MEN igår gjorde jag allt ensam.

26 år gammal och första gången

jag fixade allt ensam inför en rid tur.

Ut ur hagen, ryckta, sadla & tränsa.

Och så allt efter rundan helt ensam.

HAHA!

Fan jag är mäkta stolt över mig själv!

Helt ärligt.

Det är jävla strångt gjort,

Om Ni Frågar Mig Iaf!   

Jag ser mig själv som nybörjare

inom ridningen.

För det är vad jag är.

Men det här ska nog gå bra!

Det enda jag är ute efter är

sköna & långa skogsrundor

på hästryggen.

Inget annat...

  Racke - Svetto.

HAHA!

Inte bara han som vart svettig igår ska jag säga.

FAN det här med ridningen är skit bra träning.

KANON!

Red i paddock igår.

Jag har ju som sagt mycket att lära.

Och det första är så klart

rida lätt, haha!

Jajamen, jag har mycket att lära.

Jag Vet.

Men en sak i taget så ska det nog gå bra!

Jag har ju pratat om och börja rida tidigare.

Men då rann det ut i sanden.

Men nu är det en verklighet.

Och när jag talade om de förra gången,

sa en vän till mig att jag INTE skulle börja.

Hon sa att jag skulle fastna i det,

och helt glömma hundarna.

ALDRIG.

Det kommer ALDRIG hända!

Hundarna är mitt allt.

Min passion.

Mitt stora intresse!

Då ridningen för mig bara kommer resultera i

rundor i skogen och dylikt..

Kan jag rida när jag vill.

Hur mycket jag vill och hinner.

Jag kommer aldrig trävla eller dylikt.

Det är jag INTE ute efter.

Bara sällskaps ridning!

Så mina hundar kommer aldrig

bli lidande för att jag börjat rida lite.

Hundarna går först,

Så Är Det!