Förmiddagen blev inte som jag planerat,

men fan de vart så kallt ute att jag inte pallade stiga upp vid halv åtta

för att bege mig ut på promenad med dogsen.

Men satan vilket dåligt samvete jag har nu istället,

usch och fy!

Imon ska jag upp,

hur kallt det än är så ska vi ut och gå   

punkt slut!

(Hade de inte vatt för att jag ska på hundsim med Peppan snart,

hade jag givetvis gått nu ikväll.)

Steg upp vid nio, halv tio istället,

blev en runda till coop för att handla.

Så stressigt de blev sen då,

var inte hemma förrens halv elva.

Och då skulle det ju ätas och grejas.

Jobbigt värre!

Och stress äta är INTE min grej längre...

Går ju inte lixom.

Men komma till jobbet och veta att vi har lite att göra det är KUL,

klockan 17.00 stämplade jag ut och begav mig hem.

Killarna stannade kvar för att städa som dem fått order om,

men NEJ INTE JAG.

Städa det kan jag göra här hemma!

Samtidigt som det är skönt med lite att göra,

är det oxå jävligt tradigt.

För att de ska bli skift 14.45 till 23.00

känns vääääldigt långt borta då!...

Och visst är de skönt att gå hem tidigare,

men inte alltid lixom.

Jag vill gärna ha mina komptimmar till annat..

Idag bytte jag storlek i tunikan på jobbet,

haha!

Så onödigt information.

Men sån information som gör mig Jävligt Glad!

Känns helt obeskrivligt,

tvungen att kolla både två och tre gånger på storleks lappen..

Men jo.. det stod S

S som i SMALL !!!

Sjuk känsla..

Känslan säger mig att det är dags att börja se min storlek i det stora hela.

Känslan säger mig att jag borde fatta nu,

fatta att jag är mycket mycket mindre än jag tror och känner mig...

När ska mitt huvud förstå? När ska jag förstå?

När ska mina ögon se?

"why can't I see what they see?"