"Försök inte förstå dig på mig,

du kommer ändå Aldrig lyckas"

Det händer grejer.

Positiva grejer.

Och det har varit svårt att

hålla inne min glädje,

men jag tycker jag lyckats bra.

Då jag inte velat säga något förrens

allt vart klart lixom, och överens med

mannen som jag ska hyra huset av.

Då jag nu har ett nytt hus att hyra!

Jag är så glad, så nöjd.

Det känns så RÄTT!

Detta huset ligger i Mörrum,

tomten är instängslad, OCH

det har en KAMIN.

LYCKA, det är den jag vill åt ;)

Ohh jisses så gött de kommer bli i vinter.

Helt Ofattvart!

Huset jag skulle hyra innan var de absolut

inget fel på heller lixom.

Det låg ute i skogen upp mot svängsta,

en liten fin stuga lixom.

Men där hade jag fått göra mera innan inflytt,

så som sätta upp ett staket.

Och det är el värme endast där.

Vilket har oroat mig hela tiden, då jag är

väääldigt frösen av mig.

Huset jag NU ska hyra har jag vart intresserad

av enda från början.

Men då mannen var osäker till uthyrmning då,

fick jag leta vidare.

Men med tiden så beslöt han sig för att hyra ut,

och fan så glad jag är för detta.

Känns overkligt!

Helt plötsligt känner jag mig vuxen, HAHA!

Jag ensam i ett hus lixom, wow, eller inte...

Hehe, men fan så glad jag är.

Kommer bli fett nice!

Jag känner det :)

Jag var i huset nu i eftermiddags,

mätte lite här och där.

Kollade läget, hur jag kan komma

att tänkas ha det med möbler och dylikt.

Ojoj, kommer bli så mysigt och bra!

Bara jag och mina boys,

helt otroligt!

Det kommer bli så bra för oss,

helt klart!

Nu inväntar vi bara inflyttnings datum!

Hade verkligen varit skönt med ett datum,

något att gå efter... ett mål!

Men allt beror på köparna, om de kan bli

av med sin lägenhet innan lr inte.

Om inte blir de iaf senast 1 November

jag flyttar, eller nej de måste ju bli innan!?

Då den 1 Novemer ska allt vara klart här

med städ och så...

JAJA, det löser sig :)

Jag har ett hus att flytta in iaf,

och det känns för jävla bra!

Älskade Mormor

1941 08 01 - 2005 01 02

Jag finner inga ord för det som hänt.

Jag känner mig helt tom inombords.

Allt är så overklig, så overkligt.

Orden dom sa till mig,

var som en hård smäll i ansiktet.

Det kunde inte vara sant, det fick inte.

Vi hade så mycket kvar att uppleva,

Du & Jag.

Vår tid tillsammans blev alldeles för kort.

VARFÖR?

Mormor, du lever för alltid kvar i mitt hjärta.

Helt ärligt vet inte vad jag har haft

för tankar om barn innan.

Alltid trott/fått för mig att det är

små jobbiga/skrikiga varelser.

Små människor som ska bråka hela tiden,

får de inte som de vill skriks det Rakt Ut.

Eller skriks det bara för att!?

Vart man än har vart har de funnit små

bråkiga/gapig barn.

Mitt humör har sviktat och jag har kännt,

att fan lämna ungarna hemma lixom.

Hur svårt ska det va?!

Men allt eftersom mina vänner har fått barn,

och jag har fått lära mig att umgås med barn.

Och vilken helt fel bild jag har OM barn.

Barn är ju underbara!

Iaf mina vänners barn.

Och efter varje gång blir jag så lättad,

att jag haft en skev bild om barn.

(eller klart finns de Ouppfostrade barn,

men det är inte deras fel. Det är ju

föräldrarna det är fel på)

En dag på Tingsryd Marknad igår med

två vänner och deras barn.

Gjorde än en gång att jag blev sådär

glatt överraskad om att de finns

snälla, glada och uppfostrade barn :)

Inget gap lr skrik för att deras barn

fick ett nej till en sak, eller att nej

nu får du sitta i vagnen.

Så snälla och så goa!

Och ni som tror att jag längtar efter barn

Bara för att jag skriver detta inlägg kan

helt klart sluta tro.

För så är inte fallet!

Hade jag velat ha barn, hade jag redan haft det!

Klart jag drömmer om en familj, med barn och man,

men nej nej, absolut INTE inom de närmsta åren.

Aldrig.

Jag bara skriver om mina upplevlser om barn,

om hur kul det är när en uppfattning ändras

till det bättre!

Det är positivt och glädjande.

Och ju mer jag umgås med mina vänner och deras

barn dessto mera börjar jag gilla barn.

Och nej jag har aldrig Ogillat barn,

bara aldrig veta hur man ska betee sig lr

göra lixom...

Men som sagt, sedan mina vänner skaffat

barn har detta lättat för mig och det är

bara roligare och roligare att träffa dem :)

Finns säkert dem som blir irriterade över

detta inlägg när jag skriver om barn uppfostran.

Då jag INTE har den blekaste aning om detta,

och nej det har jag inte!!! Det vet jag!!!

(Det är inte min mening att göra någon irriterad,

jag skvier bara om mina tankar & upplevelser)

Men jag vet oxå att det iaf aldrig är barnens fel iaf.

Det är vad jag har att säga Om Det :)