Som bekant jobbade jag över igår.

Tills tjugo över sju.

Helt frivilligt,

då jag sparar komptid

till lite semester   

Det jag kände var jobbigt igår

var att jag var den ENDA från

vår avdelning som jobbade över.

Jag fick automatiskt ansvaret.

Vilket jag avskydde.

Då jag inte kan allt där inne,

kan inte maskinerna.

Kan inte OM de hade strulat.

Hade de skett hade jag ju

ringt chefen, that's it.

Men hur kul hade de vatt?

Jag kommer inte jobba över

ensam igen,

men de menar jag;

att jag inte kommer jobba

utan att någon annan oxå

från min avdelning är där.

Jag vill ALDRIG mer känna

den pressen..

Kvällen började lida mot sitt slut,

och jag gjorde vad jag hade blivit visad.

EXAKT.

I morse när jag kom in,

haha ja då stod chefen där.

Så fort jag såg han,

då insåg jag.

NÅT HADE GÅTT FEL!

Själv klart,

det var fan dömt att misslyckas.

Klart de ska bli skit av att

när jag var där,

ensam med ansvaret.

Jag gjorde exakt vad jag blev

tillsagd att göra.

Mitt samvete är rent.

Jag gjorde inget fel.

Och jag kände ingen ånger,

kände mig inte dum lr nåt.

Vilket är ett GOTT tecken

på att jag gjort rätt.

Men visst tråkigt de blev fel ändå,

visade sig att det Kajsa visade mig.

Var fel.

Men hon gjorde det hon blivit visad.

That's it!

Vad gör man då lixom?

Visade sig att det Kajsa blev

visad 1998, alltid varit fel!?

Skumt.

Då det så sällan blev fel inne hos

oss, asså stora fel.

Men det är oftast killarna som

sköter det där!

Jaja, som det kan bli ibland.

Men det var inga sura miner iaf,

som visades utåt.

Vilket det inte ska vara heller.

ALLA gör fel.

Mer eller mindre,

ofta lr sällan.

Det är mänskligt att fela..

Resten av dagen flöt på bra,

vi har mycket att göra.

Dock ingen övertid idag.

Men det är fullt ös

hela tiden.

Vilket i och för sig är skönt,

tiden går så snabbt!

Det är bra, det är positivt!

Nu är det lägg dags,

lär vara trött imon.

Ojoj, smällar man får ta..

"dömd att bli bedömd"