..tro på mig själv!

Jag måste börja tro på att jag kan.

Kan om jag vill.

Och jag vill,

därför kan jag?!

Pratar nu om utbildningen med Egon.

Försvarsmakt utbildningen,

där jag blir hundförare inom hemvärnet,

och Egon han blir tjänstehund inom försvaret.

Det klingar gott när man säger/skriver det   

Nu ikväll var jag på möte,

mycket trevligt och lärorikt.

Fick mycket tips & råd.

En hel del o öva på innan

det drar igång på riktigt.

Nu vet jag vad jag måste öva,

och det är mycket.

Och det kommer bli jobbigt.

Eller?

Överdriver jag?

Det kommer inte gå på en vecka lr två,

men lite varje dag.

Lite varje dag så ska jag och Egon fixa detta.

Jag vet hur jag ska träna in att,

vet att Egon är duktigt och lätt lärd.

Men det är hos med det brister.

Jag måste våga tro på mig själv!

Tro på att VI klarar detta!

Tro på oss som ett team,

lita på Egon.

Jag måste börja tro..

Den 22 September drar vi igång,

kommer bli Onsdag kvällar

sen ett tag framöver.

Så länge vi har ljuset med oss,

sen drar vi igång på helgerna.

En gång i veckan kommer det bli.

Men själv klart är det mycker

JAG & Egon ska träna emellan

gångerna vi ses.

Det kommer bli tufft,

men kul!

När man går utbildning så

är man mer motiverad av att träna.

Då MÅSTE man lixom.

Man har press på sig,

och det är BRA!

Jag ser fram emot det här,

det ska bli kul.

Det ska bli en utmaning,

ett äventyr..

Då var rötgen avklarad.

Inget märkvärdigt.

Men vilken tid.

En timme i det där rummet,

men robot-maskinen.

Haha!

Först ta lite bilder,

flytta en cm åt gången,

sen några till.

In med vätska i armen,

vänta.

Ta bilder.

Vänta tio minuter.

Ta bilder.

Vänd om på mage och

där en bild.

Ja det var då en upplevelse

som jag aldrig tidigare vatt

med om.

Kan ju hoppas sista med,

att man håller sig frisk menar jag.

Och själv klart fick jag inge svar,

nej nej!

En läkare där ska kolla,

sen skicka till Gladan.

Kanske hon med kolla?

Gladan ska iaf kontankta

mig om svar.

Jobbigt värre!

Kunde dem bara inte sagt,

JA lr NEJ direkt.

Ohh nej,

varför göra det enkelt?

När man kan krångla till det?

Mamma gris som jag är <3

följde hon givetvis med mig idag!

Efter röntgen körde vi till Hemköp,

köpte ny bakta frallor med mera.

Och aldrig för har en bulle smakat

så GOTT!

Haha, ljuvligt!

Just nu sitter jag och äter min andra,

grov bulle med leverpastej.

GÖTT!

Just sovit två timmar på soffan,

migränen gjorde sig påminnd när

jag var hemma.

Tog en tablett och bumms i soffan.

Härligt!

Nu mår man hyffsat igen,

när halva dagen redan gått.

Men men, smällar man får ta!

Nu ska jag dammsuga och greja,

för att sedan gå ut och klippa gräset.

Och innan 18.00 ska jag även

hunnit med att bada dogsen,

och duscha mig själv &

fixat middag.

18.00 är det möte i Sbg om

min utbildning med Egon,

inom försvaret.

Nice!

Men fan jag är redan nervös!!

Varför?

"I do anything for you,

but I don't do that"

8.30 är tiden jag har hos röntgen.

Hoppas tiden går fort dit,

och de går fort där!

För nu är jag trött på att

vara fastande.

Vill ha MAT!

Tänk att man klarar sig utan mat

en hel dag?

Det är rätt fantastiskt faktiskt.

Och idag mår jag oxå bra,

härligt!

Den här upplevelsen var inte alls

så jobbig som jag trodde.

De jag föreställt mig,

var så mycket mer..

Men nej,

de har gått bra!

Jag har mått bra!

Härligt!

Behöver jag inte vara så rädd

i fortsättningen.

OM man kanske behöver göra

nåt liknade igen,

så vet jag hur det är.

Positivt!

På ett sätt hoppas jag på njursten,

så jag kan behandlas och må 100% bra!

OM de inte visar det,

blir de jobbigt!

Då måste jag till läkaren igen,

utredas och hit & dit, usch!

Bättre me ett rakt och konkret

svar direkt.

Speciellt nu när jag fastat

och som jag ser det,

slösat en hel dag på min semester !!!

"Den som lever får se.."