Min älskade Mormor hade det,

Mamma har opererats för det.

Och efter sommaren är det min tur.

Varför ska man är ärva de dåliga?

Orättvist om ni frågar mig..

Från att känna sig ung och dum,

till att bli gammal  och gnällig.

Suck.

Hur som blir de operation efter sommaren.

Åderbråck.

Förstår ni nu min totala åldershöjning!?

Känns fruktansvärt.

Näst intill pinsamt på nåt vis.

Men varför?!

Inget jag kan göra något åt,

det är inte mitt fel att jag fått det..

Usch.

Men jag blev totalt lättad & glad

då jag fick tid efter sommaren.

För att gå med stödstrumpa/ben

i sommar, NEJ TACK.

Men egentligen hade de nog inte

gjort mig något!?

Då jag hur som alltid bär leggings,

vid kjol/klännings bärning.

Men och andra sidan är en stödstrumpa

fan så Möt varmare och Fulare.

Så jo, jag tackar min läkare för han

tänkte på mig där, faktiskt.

Efter sommaren it is!

Take it or leave it, lixom.

Livet är fullt av överraskningar...

"Det kommer komma en tid då du hatar,

men förhoppningsvis går det över"

"Du är så stark!"

"Jag är med dig hela tiden och puttar

dig upp för varje uppförsbacke som kommer"

"Det kommer vara såhär en lång tid framöver.

Det kommer komma många mera bakslag"

"Bara ring om du behöver hjälp!"

"Nu hatar du va?"

"Det är typiskt män.

De är uppfostrade på ett annat sätt än kvinnor.

Som barn sparkar de boll eller cyklar

när något bekymmrar dem.

Medans tjejerna pratar med varandra.

Det är Därför män alltid skaffar sig

någon ny Direkt efter en seperation"

"Se framåt! Inte bakåt.

Varför ska du göra det?"

"Bara gråt.

Det ingår i processen,

du måste släppa ut det"

"Ring dag som natt,

prata eller bara gråt"