Har verkligen kommit igång med lydnads

träningen nu med Egon.

Det känns bra.

Det är lite kul.

Och kanske har vi en chans?!

Jag har Inga höga förhoppningar,

som sagt har jag svårt att

tro på mig själv.

Men vi gör vårt bästa,

vi kämpar på!!

Allt tack vare Hanna.

Denna underbara människa,

som tar sig tid att hjälpa oss.

Det betyder så mycket,

och vi är så glada över detta!

Känns som om allt jag gör,

gör jag i lydnadets tecken.

Äter lydnad, sover lydnad...

HAHA!

Det har lixom verkligen satt

sig på huet.

Både bra och dåligt.

Känner en inre press

och stress.

Så fort jag tänker på

provet mår jag illa.

Blir så nervös att jag

skakar.

Det är jobbigt!!

Men jag gör mitt bästa

för att INTE tänka på

detta...

Det blir för mycket för mig

helt enkelt..

Jag måste fokusera på NUET,

NU!

Ta en dag i taget...

Det är svårt,

men jag försöker.

Jag har en inre konflikt

med mig själv,

som vanligt.

Lydnad hit och lydnad dit,

måtte det vara över snart.

Kan vi inte vrida fram tiden??

SNÄLLA!

Själv klart ska jag fortsätta

träna lydnad med Egon efter

provet.

Även om vi lyckas eller inte.

Nu har man kommit in i att,

kanske fått lite blodad tand?!

Om inget annat för det trevliga

tränings sällskapet vi skaffat oss.

Hanna så klart!!

Men oxå lite andra..