Kvällen den har bjudit på något jag

aldrig för utsatt mig själv för.

En tävling i hund sammanhang.

Lydnads tävling dessutom.

Månadstävling på klubben.

Visst det är inte på allvar,

det är mer en tränings tävling.

Men allt är tävlings mässigt

så att säga.

Det räcker för mig.

Då jag aldrig gjort något

liknade tidigare.

Jag var så nervös innan

att jag kände mig kräk-färdig.

Hjärtat det fullkomligt skenade.

Länge sedan jag kände en sådan

StarK nervös känsla..

Men helt allvarligt så var det inte

SÅ FARLIGT.

Nere på plan så försvann det.

Och att det stod folk på läktaren,

de bekom mig inte.

Allt var som bort blåst..

Jag var så fokuserad på vad

jag och Egon blev tillsagda att göra...

Vilken känsla.

Vilken kick.

TACK HANNA.

Tack för att du fick mig till detta,

det gjorde verkligen MIG och Egon gott.

Tack för allt, du är en riktig guld klimp!

Utan dig hade vi aldrig kommit dit vi är idag.

Vi kom fyra, med 33,5 poäng.

Spelar egentligen ingen roll.

Jag är bara så glad och stolt

över mig själv att jag genomförde

detta..

Det är ett stort framsteg i sig,

ett framsteg för mig själv.

Väntat så länge på telefontiden med

läkaren från K-krona.

Tyckte de var bra han skulle ringa idag

då jag visste jag var ledig från jobbet.

När jag gick hem från byn med B & B,

tänkte jag på att.

Att just ja idag vid 12-tiden ringer läkaren,

de får jag inte glömma.

Men dum i huet som jag är,

helt jävla senil,

Glömmer jag detta.

Inte en tanke på att när jag är hemma.

SUCK!

FAN!

SATAN!

Jag är ute och tränar med Egon,

kommer in ca 20 minuter senare.

Två samtal missade på mobilen,

skyddat nr.

DÅ, DÅ kommer jag ihåg att.

Att han skulle ringa.

Jävla skit med!!!

Givetvis var de stängt när jag

ringde till kirurgen i K-krona.

Ska ringa direkt vid 8-tiden imorgon.

Förvånar mig inte om jag får vänta,

den eviga väntan på att han ska ringa upp igen.

Ny telefontid, och vem vet när?!

JOBBIGT!

Nu ska jag dammsuga, sen

göra mig en smarrig picknick

liknande matsäck att ta med till

brukshundklubben.

Jag och Hanna ska träffas

tidigt för att träna innan tävlingen.

Fika och snacka skit,

men även träna Nessi oxå.

Kommer bli en trevlig eftermiddag tror jag,

jag ser iaf fram emot den.

Vädret är helt okej.

Inget regn, och det är huvudsaken!

Idag ska jag tävla.

För första gången

ska jag tävla med Egon.

Tilläggas ska är att jag

är tvingad till detta!

HAHA!

Det är min helt underbara

personliga tänare som tvingar

mig att vara med på månadstävling

på klubben ikväll.

Då jag inte tävla innan,

vill hon se hur jag beter mig.

Och hur Egon beter sig.

Och hur vi är tillsammans,

hur min nervösitet påverkar Egon.

Jag har Hanna att tacka för allt

med Egon's lydnad träning här nu.

Så att vara med på månadstävlingen

är det minsta jag kan göra...

Även att jag redan är nervös,

mår även lite illa.

Men jag får bita ihop!

Man ska ju lyda sin tränare,

hon vet alltid bäst!

Det värsta jag vet är att stå inför folk.

Bli uttittad och studerad.

ALLTID tyckt detta.

Jag vet inte vad det är som jag egentligen

inte gillar med det, men jag får panik.

Jag kommer ihåg skoltiden,

en redovisning framför klassen.

USCH!!!

FRUKTANSVÄRT, jag hatade det!....

Detta är ju ingen allvarlig

tävling lixom.

Mera ett övnings tillfälle.

Jag får tänka på det!

Att det är mera en rolig

grej, än en tävling...

FOKUS!