Alla har vi dåliga dagar.

Det hör livet till.

Och alla har vi olika

andledningar till dem.

Min dåliga dag idag,

hade jag Ingen andledning till.

Ingen aning varför jag var sur

och sne i morse/förmiddags.

Vet inte varför jag inte vaknade till.

Jobbigt var det iaf,

och tråkigt!

Jag har inte tid med sådana dagar.

Nu är det så möt träning med Egon,

att jag måste vara på Topp hela tiden.

Träna hund och vara disträ,

nej det funkar inte!

Iaf inte för mig.

Själv klart kändes allt lättare

när jag kom till klubben

och möttes av Hanna och Lana.

Vi tränade tillsammans och allt

kändes genast så mycket lättare!

Som sagt är jag mycket beroende

av att ha någon som säger till

mig vad jag ska göra och inte göra!

Lika bra jag går och lägger mig nu,

och fan ta mig om jag inte vaknar

på rätt sida imorgon!!!

Vet inte alls vad det är för fel idag.

Jag kommer inte igång!

Seg som satan.

Sleten.

Trött.

Sur.

Gnällig.

USCH!!!

Varför detta nu?

Går dagen var ju KANON,

glädjen borde sitta kvar LÄNGE.

Inte kul eller bra att köra lydnad

när jag är sådan här.

Stackars Egon förstår inte min surhet.

Och det får INTE gå ut över honom.

Men jag måste träna,

så enkelt är det.

Min surhet måste BORT!

Ska om en stund köra till bruks,

för att träna med Hanna.

Hoppas dett hjälper mig!

Mycket roligare och bättre när

man är två.

Tycker iaf jag.

Jag är så beroende av någon som

sparkar mig i röven...

HAHA!

Så det blir något gjort menar jag så klart.

Vet inte varför jag kollade på datorns bilder,

men jag gjorde det iaf.

Och på denna bärbara dator är det många

gammla gammla bilder.

Och OJ här fanns det bilder på mig som tjock.

Vilken chock för själen att se!!!

Kan inte beskriva känslan,

men den var allt annat än

positiv när jag såg bilderna.

Mår nu fortfarande lite illa,

känner mig väldigt illa berörd.

Jag kommer inte ihåg hur de kändes

att vara tjock.

Det är som bort blåst.

Jag kommer dock ihåg hur dåligt

jag mådde.

Och jag vet att jag valde så jävla

rätt när jag valde operation.

Mitt livs bästa beslut!

Även att det är jobbigt emellanåt,

med magont och en del andra dumpningar.

Men det är värt det,

allt jobbigt väger upp att jag fått

min dröm till verklighet.

Att jag blivit smal.

Och jag litar så klart

på min spegelbild.

Och även på vad andra

dem säger..

Men mitt huvud säger

något helt annat.

Jag känner mig inte smal.

Jag ser mig inte som smal.

Ett gott självförtroende kommer

inte med viktnedgången.

Det sitter i huvudet!

Något att jobba på helt enkelt.

Lättare sagt än gjort dock...