Vi sörjer alla olika länge,

och olika saker.

Och känslan mitt i sorgen,

uppgivheten, paniken över

att de Aldrig kommer bli som innan...

Den är hemsk.

Den gör så ont.

Det skär i ens inre.

Panikångesten över ensamheten,

över framtiden.

Hur ska det gå?

Vad kommer hända?

Varför blev de som det blev?

Så många frågor som söker svar.

Hoppet som man tror aldrig dör ut.

Mitt i min mörkaste tid, mitt i sorgen.

Mitt i kaoset, den krossade drömmen

om framtiden.

Mitt i allt de där kände jag skräck,

Förtvivlan. Ilska & hat.

Allt var svart som natten och mina tankar

var att jag kommer Aldrig le igen.

Det kommer Aldrig igen kännas bra.

Tre månader har gått.

Och jag känner ingen skräck längre,

ingen panik...

Jag kan Le och ta mig fan, Allt Känns Bra.

Jag ser fram emot framtiden.

Jag vill tiden ska gå snabbt för första

gången i hela mitt liv!

Jag har saker att se fram emot,

förändringar kommer ske.

Och NU välkomnar jag framtiden med glädje.

Tänk vad tider kan ändras,

hur svårt blir lätt.

Hur mörkret blir till ljus.

Och sorgen blir till glädje.

Känslan är obeskrivbar.

Så sjuk, men ändå så härlig..

Köpte ny solkräm förra veckan.

Svin dyr!

Haha, men komiskt lr typiskt nog har de inte vart sol sedan dess.

Förrens idag, just nu.

MEN den kommer och går,

så jag överväger om jag verkligen ska lägga mig i solstolen eller inte?

Är det någon mening?

Med min vanliga tur försvinner ju solen en stund efter jag lagt mig,

så har de vart de senaste gångerna...

Varför skulle de inte bli så idag!?

Bitter?!

NEJ väl, haha!

Vill bara ha sol,

är det för mycket begärt!? ;)

Livet på landet.

Va underbart, så ljuvligt,

så lugnt och så harmoniskt!

Djur & natur in på knuten.

Allt fint man gillar så nära.

Tänk om man kunde funnit sig en Bonne, haha ;)

Hade verkligen passat mig Klockrent!

Jag är ju inte som alla andra,

utan att mocka skit och sådant tycker jag Är kul.

Fixa och dona i stall,

ja allt som tillhör det där lantlivet.

Det är så jävla nice!

Så jävla gött!

Jag är inte rädd för att ta i,

för att mocka skit,

för att bli skitig lr lukta stall.

Jag tycker sånt är kul.

Det är avkopplande,

man går i sin egna värld och bara njuter av livet.

Tillbringat ett par timmar till detta idag hos en vän,

vilket verkligen var för jävla nice!

Hjälper mer än gärna minna vänner

som har mycket djur, stall och allt det där.

Att umgås men ändå göra nytta,

vad kan bli bättre!? :)

Kvällen avslutades me en film och

glass, grädde & jordgubbar - både med och utan chocklad ;)

Livet med hund är underbart,

de ger så mycket glädje och kärlek!

Men det oxå en kamp som handlar om

ledarskap och uppfostran.

Att ständigt vara konsekvent.

Att aldrig ge sig...

Vilket jag så många gånger misslyckats med.

Men för mig är det viktigaste allmän lydnaden,

då jag inte är intresserad av tävlingar.

Utan hundarna för mig är sällskap!

Det ska vara lugna och harmoniska hemma,

kunna gå fint i koppel och bete sig när

vi möter andra hundar.

DET är viktigt för mig...

Sen att jag har glada hundar ser jag både

som positivt och negativt.

För när de kommer någon hit,

jisses, KAOS!

Men ett glädje kaos.

Ett kaos som inte uppskattas av alla,

och det förstår jag.

Inte alla som gillar hundar som är SÅ på.

Men jag gör mitt bästa vad gäller hundarna,

och ja jag är väl nöjd med dem.

Haha, för hur det än är så är det ändå

mitt fel när något går snett.

Det är jag som är ledaren!

Jag som ska bestämma.

Allt handlar om mig, inte om dem.

Idag mötte jag en man med en hund.

Där ledarskapet verkligen brustit.

Har sett han och hunden innan.

Och det är ingen rolig syn.

Då hunden verkligen blir TOKIG

vid hundmöten...

Totalt Crazy!

Och jag led med mannen,

tyckte nästan men bara nästan

lite lite synd om honom...

Men ändå inte.

Jag kände igen mig,

då det kunde vart jag och Bill.

Men ändå inte.

Jag stannade med Bosse & Lennart,

gick upp i gräset på den smala cykelvägen.

Det underlättar för mig,

att ha de sittande, NÄR det går.

Och jag hade hoppats de skulle hjälpt mannen med,

men nej.

Hunden flippade totalt!

Såg ilskan i mannens ögon.

Och istället för att gå förbi,

valde han att vända.

Inte Okej!

Hunden som kanske vägde 25 kilo,

hade någon slags sele på sig,

kunde han lätt "bärt" förbi oss.

Fan ta tag i hundjävlen, rent ut sagt.

Och bara gå. GÅ!

Mannen lät hunden vinna,

genom att vända om och inte passera oss.

Förbannad till max, vilket syntes väl.

Det finns en andledning till att jag

har nosgrimma på Bill.

Och det är just för såna tillfällen.

Man drar åt runt snoken,

sen "bär" man förbi honom.

Det ser inte trevligt ut!

Och det är inget kul!

Men vid tillfällen där ett möte är ett Måste,

ja då gör jag så.

För det är de enda som funkar för mig,

för oss. Mig och Billan.

Han är sex år,

och vi har bråkat om detta SÅ många gånger.

Och jag vet att felet är mitt från början,

något har brustit i mitt ledarskap.

Jag har provat med allt vid hundmöten,

och visst funkar godis.

Men inte alltid,

och inte alltid man hinner eller kan ta upp detta.

Det finns en andledning till att jag går så

mycket som jag gör med dogsen.

Då jag helst går själv med Bill.

Det blir enklast.

Han får all fokus,

och jag kan jobba med honom.

Bara honom.

Livet med hund gäller att ta och ge! :)

Letade hela morgonen/förmiddagen efter sällskap till min jordgubbsplockning,

men nej, ingen kunde eller ville.

Så till slut TVINGADE jag min älskade Mamma att hänga med, haha!

Jag plockade 5 liter, Mammsen 2.

Och FAN så tråkigt de var!

Trodde jag skulle dö av tråkighet, haha.

Men billigt och gott,

så pass gott att jag ju som ni ser gjorde det :)

HAHA, SÅ FULA!

Men goda, ljuvliga!

Underbart.

Sommar när den är som bäst <3

Många kör ju på självplockning och fryser in bären,

men nej jag kommer inte göra det.

Det är inte samma sak.

Jordgubbar ska ätas färska!

Frysta är inte SÅ goda som nu,

blir aldrig som nu.

Och sen blir de lätt att påsarna ligger i frysen,

tills fan hämtar dem, haha!

Därför har jag lånat en mixer av Pappa,

och en annan liten "mixer" av föredetta Svärmor :)

Så i helgen ska det ätas jordgubbar i massor,

i alla dess former.

Morgon, middag & kväll!

GOTT!

Det finns alltid saker man ogillar med sig själv,

men jag har en sak som jag verkligen hatar

med mig själv & alltid gjort...

Mitt humör!

Mitt tålamod, som INTE finns.

När något går emot mig, blir jag så arg.

När något går sönder och jag kan inte

laga det, då vill jag helst bara slå

sönder skiten.

Känslan är obehaglig.

Känslan av att tappa kontrollen..

Jag och mitt humör har levt med

varandra i 27 år nu.

Och ännu har jag inte vant mig,

gör man någonsin det?

Mitt pinsamt dåliga tålamod sen då,

ja jisses. Katastrof!

Som sagt, jag hatar mitt humör

och mitt dåliga tålamod.

Och alltid har jag hatat det!

Kanske dags att börja gå i terapi? ;)

Ilskan idag beror på gräsklipparen.

Funkar hur bra & fint som helst.

Tills jag tog en liten liten pause,

kommer ut och skiten startar inte!

FAN.

Så nära, så nära att banka & slå.

Men jag är ju inte ensam ägare på den,

så de blev att hejda sig!

Men ilskan, besvikelsen och lusten

att göra något mera idag...

Ja den är som Bort Blåst!

Det värsta med detta var att

jag planerat och handlat till

att baka kanelbullar idag...

Hur sugen är man på det nu??

INTE ALLS.

Skulle helst velat gå och lägga

mig för att sova tills imon...

Haha, fan jag är hopplös!