Tre år sedan min gastric by-pass.

Tre år och 70 kilo lättare.

Tre år och ett så mycket bättre liv.

Med nya synvinklar på livet,

nya värderingar & nya möjligheter.

Ett så mycket enklare liv,

på alla plan.

Inte först och främst fysiskt!

Känslan på att känna lättnaden,

känna friheten & möjligheterna.

Känslan på att känna sig oumbärlig,

helt out standing.

Jag har gjort mitt bästa beslut

i hela mitt liv, och de var när jag

ringde om operationen och fick ett

JA till livet!

Jag har fått en dröm att bli sann.

Drömmen om att få bli smal,

den har blivit sann.

Känslan går inte att beskriva.

Det är helt otroligt.

Ingen människa kommer någonsin

att förstå hur pass STORT detta är för mig.

Aldrig.

Det måste upplevas!

Känslan att kunna gå in i ALLA affärer,

kunna köpa precis vad jag vill.

Det är med helt ofattbart..

Obeskrivligt.

Innan operationen hade jag inga förhoppningar,

jag hade ingen aning om vad komma skulle.

Jag bara gjorde det, sen har de gått

som det har gått.

Bra, verkligen.

MEN, tyvärr finns de alltid ett men...

Mitt huvud och kropp är inte överrens.

Jag VET jag är smal, jag vet.

MEN varför kan jag inte få känna mig det oxå?

Få känna känslan om hur det är att vara så smal som jag är!?

Trots mina 70 kilo minus, känner jag mig precis

lika tjock som för tre år sen.

Där har INGET förändrats.

Och trots att tre år har gått,

tänker jag varje gång jag ser

mig i helkropp i en spegel/skyltfönster

"fan vad smal jag är"

Jag ser det då,

men känner mig inte så.

Det är jobbigt, det gör ont.

Det plågar & sågar mig.

Att brottas med sitt inre,

på gott & ont.

Jag visste som sagt inte vad som skulle

ske efter operationen.

Hade inga förhoppningar, inga alls.

Och JA jag har fått en dröm att bli sann.

Drömmen om att få bli smal är sann.

Men allt jag önskar mig nu,

är att jag ska få möjligheten & känslan

att FÅ KÄNNA mig smal med...

Själv klart är jag tacksam över min dröm

som blivit sann efter alla år som överviktig.

Det är helt fantastiskt!

Sån glädje, sån lycka.

Antar att man inte kan få allt,

jag fick ju iaf drömmen.

Men inte känslan.

Antingen får jag lära mig

leva med detta eller kommer

de få bli ett hårt jobb med

mig själv och mitt sjukt dåliga

självförtroende...

Då ett självförtroende inte ändras

i takt med ens viktnedgång,

får man ta tag i de problemet nu.

Iaf så gott det går,

i den mån det går.

Det är svagt,

det är skadat.

Och kommer de någonsin att

kunna läkas eller bli bättre,

de vet inte jag nu..

Bara tiden kan utvisa!

Men Grattis till mig & min "nya" mage idag!

3 år och SÅ många många år kvar att njuta

av varandra, i nöd och lust :)