En dag i taget.

Lev för stunden.

Känns de bra för stunden,

lev i den stunden.

Bara Gör Att!

Kastar mig ut, gör det jag vill.

Det jag känner för just Då.

Gör det jag tror känns rätt,

de som känns rätt för stunden,

Borde väl oxå få vara rätt i längden?

Men stunden är ju så pass jävla kort.

Och för varje stund jag chansat,

varje stund jag kastat mig ut,

gjort de jag trott var rätt...

Är bara så satans jävla fel.

Jag får äta upp mina jävla misstag,

gång på gång, gång på gång.

Mina hjärnspöken de plågar mig

tills jag nästintill kvävs av mina

egna andetag..

Jag chippar efter luft och mina kinder

dem blir mer och mer våta.

Jag säger att jag inte vet var som

är rätt eller fel,

vad som är bra eller dåligt.

MEN innerst inne, långt jävla inne

Vet jag vad som är rätt & fel,

vad som är bra eller dåligt!

Men ändå fortsätter jag att krabba till att.

Rör ihopa det till en jävla soppa.

En soppa jag får äta upp med en gaffel!

Hur fan gör man?

När fan fattar man?

När lär man sig?

Hur jävla svårt kan det vara?

Mina egna val är påväg till att

bli min jävla undergång.

En undergång jag inte vill vara med om,

då jag är redan så långt nere..

Varför fortsätter jag att gräva mig neråt?

När det ÄR uppåt jag ska!

Min otroligt roliga & härliga läkare ringde 15.30

Frågade hur det var och lite sådär.

Berättade läget, feber ÄN.

Dock BARA 38.4 inatt, och kanske är den

jävlen Äntligen påväg ner?!

Tyvärr är den rinnande näsan och hostan

fortfarnade OXÅ kvar.

Jag bad fan om mera mediciner idag.

Trots mitt stora dagliga intag av

ditten och datten så ville jag ha mer.

HAHA!

Frågade om inte antibiotika kanske skulle

kunna funka?

Eller iaf att vi testar och ser..

Sagt och gjort så hade jag senare ett recept

på apoteket och besök nr två på sjukhuset

blev helt plötsligt ett faktum.

Jag har absolut inga höga förhoppningar

om att detta ska hjälpa, men jag är villig

att ge det ett försök.

Vill fan slippa febern, kunna sova en hel

natts sömn, vakna "utvilad"...

Det kan väl inte vara FÖR mycket begärt?!

Ett besök på gyn är allt man behöver

för att känna sig förnedrad under

ett årtionde framöver.

Det är det mest avskyvärda man kan göra.

Ligga o streta, blotta sitt kön inför en

annan människa som ska "kolla läget"

HAHA!

Fy fan, det är så hemskt att jag mår

illa varje gång något sådant ska göras.

Tur det inte är så ofta.

Men de gångerna man är där,

De Räcker.

Förnedringen är Total.

Känns näst intill ännu värre när jag

själv denna gången hade bokat mig tiden.

Och inte fick jag något ut av de heller.

Skulle bytt preventinmedel.

Men med min sjuka mage, alla mediciner,

så kom vi fram till att det jag har var det

bästa tänkbara för mig...

JAHA, då gick jag dit i onödan.

"kollade läget" i onödan.

(hoppas jag, då prover skickats iväg)

Men men, nu är det iaf gjort.

Nej jag är inte rädd för att få någon

könssjukdom.

Då jag inte ligger runt.

Men vem vet om DEN jag ligger med gör?!

You never never know...