Jag ringde själv mäklaren.

Frågade om skyltar.

Hon hade bara glömt bort det.

Inte gjorde de nåt.

Bara jag som tänkt på att,

tänkte de kanske kunde vara bra.

Att folk som passerar förbi iaf Då oxå ser att det

faktiskt är till salu.

Alla kollar ju inte Alltid hemnet.

Men fan så ont det gjorde när skylten satt där.

Som en kniv i ryggen.

Smärtan blandad med illa mående går Inte att beskriva.

Fruktansvärt Obehagligt.

Även att jag Vet att det ska/kommer säljas.

Och även gjort detta länge.

Var känslan allt annat än bra när jag såg skylten.

Panikångest.

Svårt att andas.

Illamående.

Skräck.

Rädsla.

Tomhet.

Ilska.

Sorg.

Och när jag bara häromdagen inte ville annat än komma bort ifrån huset,

en önskan & förhoppning om snabb försäljning,

Är nu allt de som bort blåst.

NU gör de inget om det tar lång tid!

Får ta hur lång tid de vill,

bara jag får bo här & njuta tills dagen kommer.

En skräckblandad förtjusning.

Vill och inte vill.

Hoppas & inte hoppas.

Förhoppning blandas med förtvivlan.

Vet inte ut eller inte,

allt är kaos.

Och det gör bara så Ont.

Ont.

Jag gör verkligen så gott jag kan med att

försöka hålla mina tankar i schack.

Mina fantasier.

Mina drömmar & funderingar om framtiden.

Försöker att inte skena iväg, verkligen.

Då tankarna gör mig mera ont än gott!

En dag i taget NU,

En dag...